FÖRKLARING
Sådär var det för min bror när han blev utbränd.
Galet! Kändes precis som att det var jag själv som hade skrivit. Känner exakt likadant. Det värsta är ju att man inte vet vad man ska ta sig till för att ta sig ur det.. Man tänker bara att det känns nog bättre imorgon efter en god natts sömn, men nej. Tankarna snurrar om vartannat. Hoppas att du hittar ut och får känna på den äkta livsglädjen igen. Liksom jag. Kram!
Jag skulle vilja ge dig en kram med, man kan aldrig få för många kramar.
Livet går upp och ner, ibland mår man bättre och ibland sämre, så är det bara. Vad jag brukar tänka på när jag känner som du gör är citatet "It's always darkest before dawn", vilket då innebär att när det just är som värst kommer vändningen. Och jag lovar att vändningen kommer för dig också!
Kramar <3
Jag brukar känna likadant, en usel känsla. Men man får försöka tänka till och strukturera upp livet, drömmarna och målen. Vad vill jag, vad är möjligt? och utav det; vad ska jag göra.
Jag vill nog påstå att du antingen är eller är på gång att bli utbränd. Jag har bränt ut mig genom studier vid ett par tillfällen och det brukar ha en tendens att göra en missnöjd med livet utan att egentligen riktigt kunna säga varför. Ta en paus - det mår man bra av!
Jag känner precis sådär. Man är aldrig ensam om den känslan tror jag, även fast man kan känna sig ensam om det. Det känns som att det fattas någonting, även fast man har 'allt'. Men det du skriver är precis det jag har i huvudet hela tiden. Som skrivet från min tunga.
Det känns lite som att du satte ord på vad som snurrar i mitt huvud. Det är så mycket lättare att faktiskt se en lösning när man läser eller hör det från någon annan. Jag kan inte annat än att rekommendera att ta en paus från allt som du känner att du måste hinna med. Det kanske räcker med några dagar för att hitta orken igen, det kanske krävs månader, hur som helst så är det värt det. För hur mycket du än vill nå dina drömmar och hur snabbt du än vill dit så är det inte värt din hälsa! Ta hand om dig! :)
Du är inte den enda, jag bloggade nästan 5 inlägg per dag men numera blir det 1, 2 eller inga inlägg alls per dag. :)
Men det är för att jag är orolig vad som kommer hända till hösten, och så har jag 2 musikvideos som jag ska va med i och 1 animering att göra färdig. :)
Jag känner också så typ, Jag vill så otroligt mycket mycket med mitt liv just nu och har all möjlighet till att göra det, men sen kommer det inte längre.... men måste nog ta mig i kragen och bara göra det så blir det nog toppen! :)
Men försök tänk, vad är det som du tycker fattas? Är det karriären du vill ska ta mer fart eller nåt i hemmet som behöver förändring? Kanske är jag helt ute och cyklar, men du kan ju ha fått lite dåligt självförtroende? Att du inte känner att du "klarar" av att göra saker när de väl kommer till kritan trots att du egentligen vill. Jag skulle tro att en förändring i din miljö kanske skulle få dig att känna att du vill försöka. Eller kanske talar jag om mig själv..
Jag känner också att jag har världens lust till att rita, måla, sy och va kreativ, men sen ger jag bara upp utan att få nåt riktigt resultat. Tror att jag behöver en förändring, dock vet jag inte vad jag ska förändra.. Kanske är det samma för dig?
jag känner igen mig så mycket i det du berättar. Och för böveln, må inte dåligt för att du KÄNNER som du gör. Och var inte rädd för att skriva det. Skriv så mycket du bara vill om hur du känner för jag läser gärna det. Känns också som en tröst att man själv inte är den enda som mår dåligt och känner sig vilsen.
Vill också bara säga att du är min absolut största inspiration och det är tack vare dig som jag började teckna på riktigt. Nu är jag faktiskt väldigt duktig på att teckna just för att jag lärde mig hur viktigt det är med skuggning och kontraster osv.
Är så otroligt glad och tacksam att du har den här bloggen. Utan dig skulle jag aldrig ha tagit tag i mitt intresse av att teckna.
Ny the way, Jag har för mig att jag läst någonstans i din blogg om att du haft social fobi. Social fobi är något som jag känner av och jag lider väldigt mycket av det. Jag kanske inte rikitgt har social fobi i största grad men har ändå något liknande. Har blivit otroligt självmedveten och tänker hela tiden på vad folk tänker om mig, känner mig sjukt betraktad och utsatt. Kan inte knappt prata med någon utan att jag hela tiden tänker: "Snart kommer jag säkert säga något fel och snart kommer jag bliv illröd i ansiktet, fyfan vad pinsamt, dom kommer ju tro att jag är dum ihuvet eller något osv osv."
Skulle så gärna vilja veta hur du upplevde din sociala fobi när du hade den ( Om du haft det). Jag kanske är helt ute och cyklar. Fast förstår om du inte vill skriva om det i bloggen men tänkte bara fråga för säkerhets skull.
Tycker så mycket om dig! Massa styrkekramar!
har du mycket stress i ditt liv? med nätbutiken kanske? jag känner igen symptomen. inget duger, man vet att man borde kunna känna sig lyckligare, eftersom man egentligen inte har något att klaga på, men vad man än gör vill man vara någon annanstans. man vet bara inte var... rastlös, missnöjd, eller snarare likgiltig. ja så har jag också känt det, efter långvarig stress. depressiva gråtattacker varvades med apati. man orkar inte engagera sig i något. kan man hitta problem att skylla på så är det ju enklare. men är det så, att man faktiskt har det bra i livet, fast bara inte förmår uppskatta det. ja då är man förmodligen på väg mot den berömda "väggen", som även folk föreslagit i kommentarerna ovan. isf behöver du varva ner, betydligt! lycka till!
När kommer tävlingsbidragen upp?
Jag känner ungefär samma sak, man känner att man har allt man vill och behöver, att man borde må bra och vara lycklig över det. Men ändå är det något som inte stämmer, något som gör att man inte kan leva fullt ut. Men man vet inte vad det är, vilket gör det ännu mer frustrerande. Jag hoppas du finner glädjen i allt snart igen, och att allt blir bra med dig. För det förtjänar du, det förtjänar alla. Kram!
Jag känner ungefär samma sak, man känner att man har allt man vill och behöver, att man borde må bra och vara lycklig över det. Men ändå är det något som inte stämmer, något som gör att man inte kan leva fullt ut. Men man vet inte vad det är, vilket gör det ännu mer frustrerande. Jag hoppas du finner glädjen i allt snart igen, och att allt blir bra med dig. För det förtjänar du, det förtjänar alla. Kram!
Jag känner ungefär samma sak, man känner att man har allt man vill och behöver, att man borde må bra och vara lycklig över det. Men ändå är det något som inte stämmer, något som gör att man inte kan leva fullt ut. Men man vet inte vad det är, vilket gör det ännu mer frustrerande. Jag hoppas du finner glädjen i allt snart igen, och att allt blir bra med dig. För det förtjänar du, det förtjänar alla. Kram!
Förstår exakt vad du känner! Jag får precis samma känsla... Ibland fattar man inte vf man känner så... Varför är det ens nödvändigt att känna så när man istället borde vara glad.. Men livet är inte perfekt, ibland brukar man känna så här men det tar tid innan det går bort. Du behöver inte förstå direkt... kanske bara acceptera, till slut kommer det gå över. Men det du ska göra att ta några steg i taget. Vila ifrån allt stress och tänk inte så mycket, låt hjärnan vila. Unna dig något! P.S If life don't have any ups and downs you're probably dead, that just life :)
ÅÅH va jag vill krama av dig allt!
Du kanske kan måla/skissa av dig? Måla av de du känner , de som gör ont och sen kanske du får svar? :)
Eller kanske besöka en läkare, fast de är oftast inte så roligt dock. Hoppas allt ordnar sig, PUUUUSS!! ♥
Du har underbara bilder! Vi är intresserade av ett samarbete gällande tavlor.
Vänligen hör av dig om det finns möjlighet till det.
Trevlig kväll!
Mvh,
Sara
www.bimago.se
jag, och jag är 15. det typ spritter inom mig, blir rastlös och kan inte komma till ro, om energin kommer så är det på nätterna då jag borde sova.. Blir irriterad, tjatig eller likgiltig och istället för att göra nånting med det jag har, för jag kan inte hoppa skolan eller flytta hemifrån ELLER börja leva livet liksom, så blir jag stillastående eller.. ja, lat. jag försöker börja i små skalor, göra det bästa av och sedan nöja mig med det jag har.
förut, kanske två år sen var jag lycklig, mådde bra, vänner. eller nej, jag BORDE varit lycklig, men kunde inte förmå mig till det. jag bar på en sorg, fastän jag inte hade något att sörja! det dåliga samvetet över att jag var olycklig och tyckte synd om mig själv när jag hade alla möjligheter att må bra, och det fanns såå många som hade riktiga anledningar att må dåligt, och som var starkare än jag!, var nästan värre än den molande känslan i magen.
jag kunde inte förmå mig att vara lycklig, att vara glad och skämdes över det, för jag hade ju ingen anledning! det var något som fattades. Men jag fortsatte, tog tag i småsaker som duscha klä upp mig o sånt och allt blev bättre :)
Jag förstår dig till viss del. jag får ibland ett tryck i bröstet, och jag försöker ta ett djupt andetag för att få det att försvinna men det gör det inte ... och jag vet inte varför det uppstår. tror att jag är vilsen i mig själv och rastlös som du skriver. jättesvårt att förklara när man inte ens vet själv ..
Men det är bra att du skriver som du känner, för då får du ut det och andra kan även relatera till dig och vet att de inte är själva om att känna som de gör! <3
Du beskrev i princip mina känslor jag har haft nu en längre period. Mår dåligt av något jag inte vet vad det beror på medans jag är glad men inte fullt ut, det var länge sen jag kände mig helt lycklig utan några bekymmer det är knäppt att blir så.det gäller väll att jobba på det och hoppas att det blir bättre. Jag söker svar jag med ^^
må aldrig dåligt över att du mår dåligt. känner igen mig så mycket i det och den känslan av självhat blandat med att sedan inte anse sig "ha rätt" att må dåligt (=mer självhat) är fan inte att leka med.
i alla fall, jag hoppas du snart mår bättre och lär dig vad det är som saknas. tills dess, ta din tid och lova att inte prioritera sånt som bloggen utan dig själv.
Hej Sandra!
Min rekommendation till dig är att läsa på nätet om HS-person, Highly Sensitive Person. Det finns även en bok på svenska som berör ämnet jättebra. Det var som att "hitta hem" för mig iaf, jag tycker det känns som det passar in även på dig.
Du har min mail adress om du har några frågor. Kram!
Jag tror det kan vara svårt att få bukt med det där helt själv. Jag rekommenderar dig att boka en tid hos en psykolog. Tror det hade hjälp dig en hel del, och förhoppningsvis kan hen lista ut vad det är som tynger dig. Massa kramar! Du tar dig igenom det här!
Åh, jag känner igen mig så läskigt mycket i det här. Verkar inte som om vi är ensamma i alla fall, skrämmande egentligen hur många som känner sig rastlösa och ostrukturerade. Antar att det helt enkelt beror på samhället, man ska hinna så mycket, åstakomma så mycket, leva så mycket, uppleva så mycket, bevisa så mycket. Tidningar, böcker, tv-program och filmer pekar alltid på att livet kommer bli bättre, bara du reser mer, blir känd, får drömkroppen, flyttar till ett annat land, renoverar huset etc. Man ska liksom aldrig vara nöjd, man FÅR liksom aldrig vara nöjd. De får oss att tro att livet är meningslöst och man inte hinner uppleva det och det, inte hinner åstakomma något eller bli någon. Man hinner helt enkelt med allt, för det är omöjligt. Ingen kan ju bestämma hur våra liv ska vara för att vara perfekta för just oss, förutom vi själva. Men det är så lätt att gå på att det alltid, alltid, alltid fattas något.
jag tror att dom flesta känner igen sig i detta. Vi alla går runt och bär på någonting som tynger oss, utan att vi vill eller vet varför <3
Brukar du meditera? Jag vet ju inte om det skulle hjälpa, men du kan ju ge det en försök. Jag brukar åtminstone ibland meditera, och det känns riktigt skönt efteråt. Kan tänka mig att om du mediterade typ 1 gång om dagen, att det kanske skulle bli lite bättre. Hoppas du börjar må bättre, kramar!!
du kanske behöver lite miljöombyte? ta en lång resa, långt bort, bryta rutinerna lite? :) förstår om det är fett svårt med tanke på ditt företag.. men ibland måste man trycka paus liksom, för att man ska hinna ikapp
usch vad jobbigt, förstår känslan av att aldrig riktigt vara nöjd och att du strävar efter mer men inte riktigt vet vad. Känner också så mest hela tiden faktiskt :/ men det är väl en del av livet också känner jag, det som pushar oss framåt så vi vågar ta nya vägar och prova våra vingar :) Jag drömde förresten appropå ingenting, att jag var hemma hos er på en födelsedagsfika igår natt, haha.. Vad betydde det måntro? ;) kram!
när fasen kommer den mörkgråa t-shirten med en oxe på in i M igen? jag måste ha den, annars dör jag! och tygpåsen med en rymdtriangel är nummer två på min måste-ha-lista!
Där satte du ord på mina känslor jag haft ett bra tag. Skönt att känna att man inte är ensam <3
Där prickade du in nästan exakt så jag känt senaste åren. Jag är också en kreativ person med en miljard idéer, men har svårt att väl utföra dem även fast jag vill vill vill!! Det bara tar stopp! Vad är det för fel på oss?!
Intressant att läsa så många kommentarer här med folk som känner likadant...
Jag känner igen mig i det du säger..fast för mig är det mer att jag känner att jag vill uppnå nått i livet och så, men jag vet inte vad eller hur, så jag känner mig nästan konstant stressad för att om jag inte har ett mål kommer jag sluta med ett trist jobb och inga drömmar uppfylda. Det är typ som en tidspress på hur lång tid det får ta innan jag kommer på exakt vad jag vill. Så jag känner mig förvirrad, vilsen, stressad, lite ledsen.. Men egentligen borde jag inte tänka så mycket på det och bara leva i nuet och njuta av vad jag har. För mitt liv är jättebra, verkligen! Men jag känner bara att jag vill mer, men att jag inte har tid att klura ut vad exakt jag vill..:/
Jag känner också igen mig. Kanske behöver du Gud? Det gör i alla fall jag. Var rädd om dig och ta hand om dig!
Kram på dig <3
Du måste njuta av det du har åstadkommit! Vad är det för mening med att kämpa om du inte kan njuta av det du har? Tror du behöver öva på att slappna av och leva mer i nuet. Det är bra att ha drömmar och mål, men du får inte lägga allt fokus på det. Glöm inte att livet är nu och att du ska leva det liv du skapat för dig själv, inte bara fortsätta skapa. Förstår du?
Det är ofta jag känner igen mig i dina djupa texter. Den här också. Du har beskrivit vad jag känner så bra att jag egentligen inte kan tillägga mer. Trots att jag lever min dröm och har det bättre än någonsin så fattas ändå något - resten av mina drömmar. Drömmar och mål är bra att ha men det blir ibland lite för mycket att hantera, jag vet hur det är. Man vill allt på en gång och när det inte går blir man alldeles tom. Hoppas känslan går över snart, för mig går det i perioder. Kram
<3
Känner igen det där. Känslan av att ha allt, men ändå ingenting.
Klart man svackar i livet, och jag tror att i din ålder när livet verkligen kommer igång på riktigt och man kan börja uppfylla alla drömmar och ideer man haft som yngre så blir det lätt så. Man blir lite vilsen. Byt väggar ett tag och ta en paus, kanske inte från allt. Men från en del för att fundera. Kanske uppleva något. Kram på dig! Du äger & är fantastiskt duktig på det du gör!
Jag känner samma!!!!! Jag är 15 år och ska börja nian och "jag orkar inte", som jag så fint kallar det.
Jag har så sjukt mycket jag bara vet att jag ska göra. Men jag orkar inte. Allt bara försvinner och min tid tar slut. Jag blir deprimerad av allt.
Vad gör du för att komma över detta?
För jag har seriöst slutat bry mig om allt eftersom allting bidrar till miljöförstöring, vilket leder till allt och allas utrotning, och då spelar ingenting roll på riktigt. Ungefär såhär psykad har jag alltid varit, så sådana här tankar är vardagsmat, och jag blir galen av att jag inte vet hur jag ska använda min extraordinära hjärna till att rädda världen.
Tack för mig.
men fy fan för den känslan.
har den jämt, aldrig nöjd.
fast jag ändå har det så bra, FRUSTRATION.
Åh... jag vet inte, men jag känner igen mig i det du skriver. Har gått ett år sedan jag slutade skolan nu och jag har kunnat göra vad jag vill, och det har jag också, men ändå har jag ingen lust eller ork fast jag vill. Och jag vill skapa, men så tappar jag allt. Känns som ett borttappat år, nästan.
Om jag ska vara ärlig så tror jag att det som klämmer är att du vill för mycket och inte vet vart du ska börja. Ibland måste man stanna upp, backa och titta över allt sen gå varsamt framåt igen.
Risken finns ju att om det fortsätter såhär blir du utbränd och sen blir det bara jobbigt att hitta tillbaka/ut .
Hur som helst så hoppas jag att du lyckas hitta det som 'saknas' och får det att funka, och om du hittar ett sätt att få det och funka, snälla berätta :) Ciao
Hela den här bloggvärlden tycker jag är enormt stressande. Man ser alla fina, vackra, framgångsrika människor att jag känner mig.. inte värdelös men underpresterande. Ändå sitter jag här och läser bloggar, det är liksom svårt att sluta. Därför var det befriande (tyvärr) att läsa dina tankar för tillfället. Känner mig också extremt rastlös, står och trampar luft för tillfället. Läskigast är att jag vet inte hur jag tar mig ur det. Hoppas det går bättre för dig! Kram.
