WEBSHOP


 
Work in progress.
 
Jag måste öppna min webshop snart! Gud ge mig kraft, mod och diciplin.




IDÉSKISSER


 
Här är två skisser jag kladdat på de enaste dagarna. Idéskisser till mina kommande målningar kan man säga. Har precis tagit bort plasten av en av mina dukar och påbörjat grunden. Använde sprayfärger också den är gånger och lite kollageteknik. Ska bli intressant att se om jag kommer att tycka att det färdiga alstret blir en flopp eller ett mästerverk. Det återstår att se.
 
Har tänkt vidare på mitt artistnamn. (Förresten tusen tack för att ni ville dela med er av era tankar och förslag. Också tack för era fina komplimanger, blir så himla glad av dem!) Att byta till mitt egna namn av någon form har jag nog så gott som bestämt mig för. Men i vilken form? Sandra Elisabeth, Sandra Beth, Sandra Elisa Beth?
 
Jag grubblar vidare.
 




R.I.P KAN DEE


"We are stardust". Blyerts.
 
Kan Dee. Vem fan är Kan Dee? Varför Kan Dee? Jag hatar det. Jag har börjat fundera på att kanske byta namn som konstnär. Alltså jag vet, det kanske är idiotiskt av mig. Man kanske inte bara kan byta sådär. Fast jag har länge länge känt att Kan Dee inte längre klickar med mig själv. Jag är nånting annat nu. Kan Dee känns inte rätt längre. Kan Dee var ett namn jag kom på för typ 10 år sedan och det känns bara ibland som att jag skulle vilja börja om. På nytt. En nystart som konstnär. Fattar ni?
 
Visst har väl namnet Kan Dee etablerats en del genom åren och det kan tyckas vara ren idioti att ta bort något som så slänge byggts upp till ett varumärke. Men jag vet inte.. Samtidigt, vad skulle jag annars signera mina tavlor med? Sandra Forsman som jag egentligen heter? Visst, det kunde ju vara ett alternativ. Det är ju mitt namn. Trots allt. Men det känns så så jävla boring, så intetsägande.
 
Sandra Forsman ställer ut sin konst i Västerås.
 
Klingar inte bra i mina öron. Men Kan Dee gör inte heller det. Ska man heta sitt eget namn som konstnär? Eller kan man ha ett artistnamn? Vad är vanligast? Åh kan man vara mer vilsen än mig? Snacka om att ha hamnat i identitetskris. Är det verkligen bra att ta beslut ens när man är i en sådan? Hmm.. I slutändan är det ju bara jag som kan ta ett beslut om vad jag ska heta när jag målar, det vet jag, men jag vill ändå höra vad ni tycker och tänker kring det här?
 
Tänk er in imin situation. Om du som läser det här nu var jag. Vad hade du gjort
 
Sandra Elisabeth Forsman
Bettans konst hahaha
Kan Dee
Annat förslag?




THE CARNEVAL


The Carneval, 80x100cm. Akryl på duk.
 
Från början gillade jag inte den här målningen. Nu måste jag säga att jag älskar den. Mer och mer. Vem hade kunnat ana det? Undrar varför det blir sådan vänding känslomässigt? Jag funderar till och med på att måla fler i samma anda.
 
Den här låten från Amanda Jenssen älskar jag och tycker den passar bra ihop med motivet. Därav fick den samma namn som själva låten. The Carneval. Lite mystiskt sådär.. Älskar den speciellt från 2,55 och frammåt. Ja jag vet. Jag är nog lite knäpp.
 




TITTAR PÅ HUS


Några drömateljéer, den vita och ljusa ateljén till höger skulle nog inte vara så vit efter några dagar hos mig.. haha.
 
Tittar på hus. Alltså jag måste flytta. Jag drömmer om ett 'äldre rött hus på landet med vita knutar ' typ. Inte ett allt för stort hus. Med öppen spis, gammalt trägolv, stora maffiga bjälkar i taken. Gammalt rustikt kök. Ett äldre gammalt badkar på fötter i badrummet. Ett varmt hem som går i mustiga och färglada toner i detaljerna till en vit och brun bas. Detaljer som marockanska lyktor och kelimmönstrade mattor och handplockade blommor kärleksfullt stoppade i små glasvaser. Blir lite svårt att ut och plocka blommor nu men är ni med på känslan?
 
Men det bästa av allt. En egen stor atelje på vindsvåningen. Där jag kan få plats med mitt.. Liv. Där jag kan skvätta färg på väggar, golv och tak utan att bry mig om att något blir 'förstört'. Där jag har utrymme, plats och andrum. Att få vara den virrpanna jag är. Där jag verkligen kan få ge utlopp för min kreativa sida. Men också där jag kan få plats att måla stooora tavlor och flera på samma gång. Fatta att få inreda och fixa i ordning sin egen ateljé.. Fan vad kul!
 
Ja det är en av mina drömmar. Undrar om den blir verklig en dag? Tror ni det? Det här är min allra största ego-dröm just nu. Fattar ni vad jag menar? Grejenär liksom den att jag knappt, eller VI, får knappt plats längre. De färdiga dukarna blir allt fler och tar upp utrymme, min ateljéhörna har jag typ tryckt in i ett hörn, i den enda lediga yta i vardagsrummet som fanns kvar. Jag har sett att jag råkat få färg på tapeterna och en hel del på golvet. Ooops.. Jag har även fått färg på soffan och andra materiella ting.. Jag behöver en plats som verkligen är avsedd för måleri.
 
I dagslägen får vi nog titta på en större lägenhet till att börja med. Iallafall där ett extrarum finns där jag kan ha ateljén och hela min verksamhet. (Håller förresten på att förbereda min kommande webshop! Men mer om det sen..)
 
Nu tänkte jag ta och drömma vidare ♦




VENOM


Venom, 100x100cm.
 
Och här kommer tavla nummer två, kan inte bestämma mig för om jag verkligen är nöjd med den eller inte. I verkligheten måste den här målningen vara belyst för att alla färgerna ska komma fram som tex på hennes cape. Hur kan man skaffa bättre belysning när man målar nu när det är så mörkt ute? Vad för typ av belysning bör man ha? Nån som vet? Hoppas ni gillar målningen mer än vad jag gör iallafall :)




VENOMOUS


Venomous, 100x00cm.
 
Min blogg har tydligen legat nere ett tag. Det var för att mitt domän löpt ut och jag behövde förnya det. Men nu är jag tillbaka! Ja hörrni, livet går verkligen upp och ner. Nu har jag målat en hel del, men jag kan fortfarande inte säga att jag är riktigt nöjd med det jag lyckas åstadkomma. Jag skulle vilja få det på film nån gång, när jag målar. Haha ni skulle garva läppen av er. Jag kan stå och stirra på målningen i typ tjugo minuter för att sedan måla en pyttefläck någonstans och sedan ställa mig och glo i tugo minuter till. Jag vrider och vänder på huvudet, funderar, grubblar, får inte till det, ändå vet jag inte riktigt vad jag vill ha heller, så funderar vidare, kliar mig i huvdet, suckar, kladdar lite till, oj kommer in i ett flow här, tänker att det här blir nog bra, tar några steg tillbaka och betraktar igen, suckar, jag hade fel, stirrar i tjugo minuter till, kliar mig i huvudet åter igen, suckar, känner att jag är på väg att ge upp, men ger mig inte, kladdar lite till till.. Tills jag bokstavligen blir tvungen att stoppa mig sälv för att inte överarbeta målningen och för att någonsin kunna ta sig vidare och kanske faktiskt få signera tavlan och anse den som färdig. Fulländad.
 
Men nej.
 
FAST. Jag har lyckats måla två nya tavlor iallafall. Det går sakta framåt. Osäkerheten i mig som konstnär stjäl tid från mig. Och mycket mer. Tror ni att det är meningen att man ska tänka mycket när man målar? Liksom riktigt råanalysera alla penseldrag man gör? Är det normalt?
 
Venomous har jag döpt den här tavlan till. Hoppas ni gillar den!




KONSTNÄRSYRKET ÄR MITT KALL


Work in progress.
 
Enligt tester hos min psykoterapeut är jag inne i en riktigt tung depression med ett ganska så självdestruktivt beteende som grädde på moset. Ibland vet jag ärligt talat inte hur jag ska ta mig upp. Jag känner mig många gånger så hopplös som människa. HOPPLÖS. Det värsta av allt är nog att jag vet så väl vad jag vill i mitt liv och att jag vet vad jag ska göra för att må bättre, men jag gör inget. Jag kommer aldrig riktigt igång. Det är precis som att jag väntar på att någon annan ska dra mig upp ur hålet men den enda som egentligen bara kan göra det är ju jag själv.
 
Som konstnär på heltid kommer jag att vara mycket ensam, kanske något som egentligen är negativt för mig, men samtidigt något som jag kanske måste lära mig att leva med. Samtidigt är jag ju en ensamvarg men att få komma ut och träffa andra människor tror jag ändå är en viktig del i mitt liv för att få mig att må bättre. Jag vet inte. Känner mig kluven. Vet att konstnärsyrket är mitt kall. Vill så gärna bli en duktig verksam konstnär, ha en egen ateljé i mitt gamla hus på landet (som jag inte har än). Börja träna för hälsans skull. Sluta röka. Få in rutiner i vardagen. Känna glädje och ett driv när jag vaknar på morgonen istället för panik och ångest.
 
Vill komma igång med mitt liv. Mitt liv som konstnär. Vill öppna min webshop där jag ska sälja min konst, mina originalverk och prints. Vill liksom komma igång igen. Men känns som att jag står och trampar i samma gyttja om och om igen.
 
Hörrni jag är verkligen så ledsen att jag inte kan sprida så mycket glädje just nu. Men jag orkar inte hymla eller spela lycklig eller något jag inte är. Vill bara att ni ska veta hur läget är hos Kan Dee och samtidigt tacka för alla fina kommentarer som då och då trillar in här med en massa fin positiv feedback och peppning. Utan er respons hade jag lagt ner bloggen för länge sen. Så era fina ord betyder mer än vad ni tror. Tack!
 
Bilden ovan är från min senaste målning jag håller på med just nu. Testar en helt annan teknik än vad jag brukar vid målning. Har skissat upp ett motiv i blyerts direkt på den vita duken istället för att först köra bakgrund. Vi får väl se om det kan bli något att hänga i julgranen på väggen.
 
Massa varma kramar till er ♥




JAG RAMLADE NER I ETT HÅL


Work in progress, bilden är tagen vid solnedgången som reflekterar på duken.
 
Ville bara titta in här som hastigast och hälsa att jag fastnat i botten i en djup håla nånstans. Vi får se när jag lyckas ta mig upp.




BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN


 
Well.. Jag kan typ aldrig hålla det jag lovar mig själv. Vad är det för fel på mig? Varför är jag så trög. Jag skulle ju ta tag ibloggen igen men det gick ju liksom inte sådär jätte bra som ni säkert märkt. Jag hoppas att ni inte är allt för besvikna på mig.. Jag kanske gör ett nytt försök.. eller också så låter jag det komma när det kommer.. Jag vet inte.. Kan ni inte bara ge mig en fet jävla bitch slap så att jag vaknar till liv igen? Känner mig hopplös ibland.
 
Hur som helst så ställde jag ju ut mina tavlor under kulturnatten i lördags, alla tre fick vara med vilket jag var så glad över. Det var hur mycket folk som helst som var där och tittade och jag måste säga att jag är stolt över att vara Västeråsare, vi har otroligt många duktiga konstnärer här. WOW säger jag bara. Det var jätteroligt att få ta del av allas fina verk, mingla runt och prata med andra konstnärsjälar. Stötte på två gamla klasskamrater från gymnasiet där vi gick bild och form och jag tror bannemej vi prata flera timmar om konst, de ställde också ut sina tavlor.
 
Ovan kommer tre riktigt dåliga bilder på mina verk från utställningen. Är ledsen över den dåliga bildkvaliten, men det får duga.




LÄMNAT IN MINA VERK TILL UTSTÄLLNINGEN


 
Hej mina fina. För en stund sedan var jag och lämnade in mina konstverk som ska ställas ut under Kulturnatten den 20 September som jag pratade om i förra inlägget. Tavlan här uppe lyckades jag göra klart sent i går kväll men blev ändå inte riktigt nöjd, men men. (Lägger kanske upp en bättre bild senare) Min älskade man bestämde sig för i sista sekund att också haka på i utställningen, men jag fick tjata på honom ordentligt.
 
På plats fick vi veta att det varit väldigt många som lämnat in sina verk och att det kanske inte skulle bli möjligt att att få visa upp alla sina tre verk under utställningen pga av brist på plats, i värsta fall får vi nöja oss med en tavla per konstnär. Vi får se hur det blir. Hur som helst så kommer det att finnas massor av fantastiskt fin konst att titta på under kvällen!
 
Och för er som bor i Västerås eller har vägarna förbi så är ni varmt välkomna att besöka utställningen!
 
NÄR: 20 September
TID: Ca 17.00-00.00
VAR: Västerås Konserthus, Kopparbergsvägen 1




UTSTÄLLNING


 
Usch, jag har hamnat i en liten svacka nu. Så typiskt att det skulle komma när jag var så taggad på bloggen. Jag känner mig så trött, typ som att jag inte orkar hålla ögonen öppna. Trött fysiskt och trött psykiskt. Fast annars mår jag helt okej.
 
Motivationen har lagt sig när det kommet till att måla tavlor, jag tror att jag börjar ställa för höga krav på mig själv nu igen. Det går liksom bra ett tag, sen sviktar det och jag faller. Den målning jag jobbar på nu här uppe på bild är jag inte riktigt nöjd med och då är det precis som att självförtroendet spricker och jag blir rädd att ens fortsätta på den eller börja på en ny tavla. Jag slutar tro på mig själv fullt ut. Rädd för att bli besviken på min talang eller att inte nå upp till mina egna förväntingar. Men jag har inte gett upp, det ska ni veta. Jag tror bara inte på att pressa mig själv allt för hårt.
 
I morgon ska tre av mina målningar lämnas in för en mindre utställning under Västerås Kulturnatt den 20 September. En grupputställning tillsammans med andra konstnärer. En av de tavlor som ska vara med är den här, den är inte klar än och det är deadline i morgon. I värsta fall får jag nöja mig med att lämna in två verk istället för tre. Men jag skulle så gärna vilja klara det här.. för min egen skull.
 
Ska försöka vila en stund nu, sen ta modet till mig och ställa mig vid staffliet lite senare.




STEG FÖR STEG


 
Ibland är jag duktig och kommer ihåg att fota lite under själva processen och det är ganska intressant att se hur en målning faktiskt växer fram. Som ni ser så är första bilden som natt och dag från det färdiga resultatet på sista bilden. Jag börjar alltid med att kladda en massa olika färger i olika lager på den vita duken, låter ibland torka mellan varje lager. När jag sedan blivit nöjd med min första insats i att färga den vita duken i en massa kladdiga färger hit och dit i en abstrakt form, låter jag det torka och går över till nästa steg, nämligen att måla ett lager med vit färg över hela tavlan. Kan ju kännas sjukt onödigt, duken var ju vit från början? Men det är nämligen detta som gör magi framöver. När det vita lagret torkat börjar jag att kladda upp motivet med ljusbrun färg. Sen är det egentligen bara att köra på.. Men det är på detta sätt jag bygger upp grunden iallafal. Magin kommer när jag med en blöt svamp skrubbar bort delar av det vita torkade lagret och under tittar det första lagret av färg fram som skapar en häftig effekt.
 
Det finns säkert miljontals olika mackor.. nej juste.. det där var ju från den där reklamen.. Men det finns säkert miljontals olika tekniker att utöva i måleriet. Det gäller att hitta SIN teknik som man själv trivs med. Jag trooor jag har hittat min, vilket jag här delat med mig av dock väldigt kortfattat.




NY MÅLNING


 
Jag var ju så bestämd för något inlägg sedan att INTE visa upp alla mina färdiga verk förrän min kommande utställning till våren. Varför ändrar jag mig alltid med allt jag bestämmer? Nu vet jag inte ens om det kommer bli någon utställning längre, iallafall inte om galleriet eller stället där jag ställer ut ska ha betalt för att jag ställer ut. Är inte helt hundra på hur det faktiskt fungerar, men har googlat runt lite och det verkar som att de flesta ställen tar hutlöst mycket i betalt. Jag vet inte om jag är beredd på att betala stora summor pengar för att få ställa ut min konst. Vi får se, jag måste läsa på mer om hur det går till vid utställningar.
 
Om mina läsare har kunskap eller tips så är jag  jättetacksam om ni vill dela med er här i kommentarsfältet nedan.
 
Men tillbaka till min målning på bilden, visst får ni inte se hela tavlan, men halva iallafall.. Och som jag sa har jag inte bestämt mig för om jag lyckas hålla mig ifrån att inte visa upp alla mina färdiga verk för det är ju trots allt något som är så underbart att få göra. Att få visa upp sin passion och få någon slags av respons och konstruktiv kritik. Man blir ju så peppad och glad när sina följare engagerar sig i det man gör. Så vi får se hur det blir, jag kanske visst bestämmer mig för att visa upp all min konst och då dyker självklart en bättre bild upp på den här.
 
Vad tycker ni? Skulle ni vilja se allt jag gör?
 
Målningen har ännu inte fått sig något namn och det här är något jag märkt blivit väldigt återkommande, jag är sämst på att döpa min konst. Jag har ett namn i huvudet som skulle kunna funka men än är jag inte säker. För mig känns namnet väldigt viktigt. Det kan förändra hela innebörden av verket.




IM BACK!


 
Hej världens finaste läsare, jag tänkte berätta att jag tror att jag är redo att komma tillbaka nu! Jag vill verkligen försöka ge liv till bloggen igen och jag hoppas att mitt psyke och min diciplin har börjat falla på rätt plats. Iallafall tillräckligt för att kicka i gång här igen tillsammans med er.
 
Jag har gjort mig en egen bloggbok förtsår ni, jajjemen här går vi all in och är väääldigt seriösa! Haha men jag tänkte använda den för att peppa mig själv genom att skriva ner olika diverse saker som kan hjälpa mig att lyfta bloggen och göra den till en intressant plats att besöka. Vill inte göra en massa meningslösa tomma inlägg, vill verkligen jobba med bloggen och lägga ner tid på den. Fast utan att känna mig allt för pressad, det ska ju bara vara roligt det här med att blogga. Det är mitt mål samtidigt som att jag får chansen att inspirera andra.
 
Min bloggboks första sida innehåller de kommande veckornas bloggupplägg och dess ämnen och inriktningar etc och jag måste säga att jag känner mig rätt så taggad! Jag hoppas att ni kommer att gilla att hänga här och att ni kommer att vilja skriva en liten rad eller två i kommentarsfältet till inläggen, positivt eller konstruktivt, som lite respons :)
 
Well.. wish me good luck!




INFATUATED


"Infatuated". Akryl 80x100cm.
 
Två målningar är klara, 18 to go. Det är nämligen så att jag har gett mig fanken på att ha en stor utställning till våren 2015. Hur det ska gå till och vart den ska äga rum har jag i dagsläget ingen aning om. Men jag vet så starkt vad jag vill nu. Jag ser det så klart i huvudet. Målet är 20 målade tavlor. Kanske sätter jag åter igen för höga krav på mig själv. Men jag vill ju så gärna. Vill så gärna få lyckas igen, fast på ett sätt som den här gången känns äkta och rätt för mig, om ni förstår hur jag menar.. Detta är något som betyder så oerhört mycket för mig.
 
Och jag märker ju hur euforisk jag blir när jag får måla eller teckna. Det är liksom där jag känner att jag lever på riktigt, eller åtminstånde "lever in i mig själv". Kanske knasigt formulerat. Men jag mår så bra när jag får måla. Måleriet är ju egentligen ganska så nytt för mig, i vanliga fall är det tecknandet jag fokuserat på. Men där känner jag att jag inte får samma "utrymme" att "leka loss" på det sätt som jag får när jag målar. Det finns så enormt många olika tekniker att experimentera med i målning och att få uttrycka mitt inre i färg känns helt rätt för mig just nu.
 
Jag tror inte att jag kommer att visa upp alla färdiga målningar förrän utställningen i vår, jag vill ju att de som förhoppningsvis vill komma och titta ska få se något de inte redan har sett. Den andra målningen jag gjort som är klar kommer jag inte att visa upp, men sneak peaks finns däremot att se både här på bloggen (förre inlägget) och på Instagram.
 
Infatuated som jag valt att kalla den här målningen handlar om att vara förblindad i sig själv, att leva i självförnekelse och att leva ett liv som egentligen inte är sant för sig själv. Jag hoppas ni tycker om den! :)




jag är snart tillbaka


målning in progress.
 
jag är snart tillbaka, jag lovar. jag samlar bara lite kraft och försöker pussla ihop mitt liv som har varit kaos sen konkursen av kan dee shop i februari i år. min mac book är för tillfället fuktskadad så tangenterna fungerar inte som de ska och plånboken ekar tomt så har inte råd att lämna in den just nu. ville mest bara titta in och berätta att jag snart kommer tillbaka, håll ut med mig :) följ mig på instagram @artbykandee sålänge vettja!
 
snart 12k följare här på bloggen, galet!




SÅ VAD VILL NI HA UTAV MIG?


 
Gammal header.
 
Ett tag funderade jag på att lägga ner bloggen, men sen ville jag minnas hur kul det faktiskt kan vara att blogga. Att få inspirera människor och underhålla dem på olika sätt. Jag var bättre på det förr. Nu står bloggen och ekar tomt i månader mellan varje uppdatering. Det känns inte roligt längre, ellerhur? Det börjar bli för slätstruket. För förutsägbart. Det måste hända nåt. Jag vill ha värdefullt innehåll, något som slukar en. Jag vill att min blogg ska bli roligare för er att besöka. För ja, jag bloggar ju faktiskt för ER skull. Och min egen såklart. Jag tycker det är roligt att veta att ni tycker om att läsa min blogg. Men nåt måste hända. Jag känner att jag är på gång i sinnet men jag måste få en spark i röven av någon så att jag sätter fart nån gång så att det händer nåt.
 
Så vad vill ni ha utav mig? Om vi säger att den röda tråden i bloggen är min konst och konst i allmänhet. Vad vill ni ha då? Berätta hur den perfekta Kan Dee bloggen skulle kunna se ut för er. Vad skulle ni tycka var roligt att få se och läsa om på Kan Dees blogg utifrån den person hon är?
 
Hur ska vi renovera bloggen?




MÄNNISKOR OCH DERAS BETEENDEN


Work in progress.
 
Då och då kör jag fast i konstskapandet. Det vet ni ju nu. Jag är ju en sån där dryg känslomänniska ända ut i fingertopparna förstår ni. Jag känner efter för mycket. Tänker för mycket. Analyserar för mycket. Är någon annanstanns än där jag borde.
 
Men så kommer ni. Jag börjar fundera på om jag vunnit storvinsten på lotto för ni som läser är alltid så snälla. Aldrig ett ont ord om mig och ni peppar alltid och försöker alltid att få mig att må bättre. Ni skriver långa fina peppkommentarer till MIG. Det är ju helt sjukt egentligen om man tänker efter. Läs tänker efter. Haha there we go.
 
Visst har jag fått elaka och dumma kommentarer genom åren som bloggare, fast de går nog att räkna på två händer och det är jag så himla tacksam för ska ni veta. För det jag skulle komma fram till förstår ni, är att då jag är en sån där dryg känslomänniska blir jag därför väldigt påverkad av andra människor och framför allt deras beteenden. Detta resulterar i att om jag möter en människa med väldigt negativ energi, blir jag genast själv väldigt påverkad av denna energi att jag själv känner mig på väldigt dåligt humör. Eller som ni, som sprider så mycket hopp, positiv energi, ger konstruktiv kritik, tips, råd och peppning då blir jag på gott humör och får massor av energi ↓
 
Så tack för era superfina kommentarer till det här inlägget! Lyssnade på era råd och lyckades släppa på trycket lite! Satte mig ner för några dagar sedan för att fortsätta på den här damen och försökte verkligen att inte tänka för mycket utan bara körde på känlsor och impulser.. Vet inte om resultatet är det bästa men huvudsaken borde ändå vara att jag hade riktigt kul på vägen då när prestationsångesten äntligen lagt sig för att vila en stund :) art in peace.




DEL II - CAPO VATICANO, TROPEA & SICILIEN


Italien - Capo Vaticano, Tropea, Sicilien & Taormina.
 
Här kommer andra och sista delen med bilder från Italien. Får bara ont i magen när jag tittar på dom, vill bara tillbaka.




MINNS NI?


 
Sexy Graffiti från 2010.
 
Minns ni den här gamla dängan då?
 
Jag vet inte vad jag tycker om den nu. Den känns lite barnslig, lite naiv, enkel.. Men jag tror nog ändå att jag gillar den på nått sätt. Här kan ni se hela teckningen.

Jag håller på att bli tokig av allt konstgrubblande just nu känner jag. Jag har nog nått kulmen snart. Jag försöker så desperat att hitta en stil, hitta ett motiv, hitta min nish. Att hitta den röda tråden i min konst. Men allt detta sker bara i huvud mitt, istället för att jag gör något.
 
Konstmaterialet har legat och dammat länge nu och jag liksom.. vågar.. inte ta fram det. Rädd för att känna mig som en miserabel konstnär då. Rädd för att jag inte blir nöjd med det jag åstadkommer. Tror nog att jag fastnat i en ond cirkel. Vet fan inte hur jag ska ta mig ur.




DEL I - CAPO VATICANO, TROPEA & SICILIEN


 
Har tagit en bloggpaus. Har kommit på att jag hatar att skriva. Jag gör allt, verkligen ALLT mer komplicerat än vad det behöver vara. Och det gäller typ allt jag gör. Men det fattar jag liksom inte då.
 
Jaja.
 
Jag och syrran var ju i Italien för några veckor sen och jag tänkte bjussa på lite bilder. Från Capo Vaticano där vi bodde besökte vi även Tropea och Sicilien/Taormina. Kan framförallt rekommendera Taormina om någon vill ha tips på destinationer. Det var verkligen en underbar resa och jag mådde så bra hela veckan. Liksom ända in i själen. Nu har jag fått det klart för mig.
 
Jag behöver sol och värme för att må bättre och känna mer livsglädje.
Men mer om det nån annan gång.




CAPO VATICANO, SEE YOU SOON!


 
Jag har mått lite bättre den senaste tiden. Har fått några glädjande besked och haft en hel del som ockuperat hjärnan från dumma tvångstankar. En av de sakerna som gör att jag känner ett extra lyckorus i kroppen är att jag och min syster äntligen bokat resa! Det blir Italien, närmare bestämt Capo Vaticano som ligger i södra Italien. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här paradiset, kolla bara på bilderna! Makalöst vackert. Idag är det 20 dagar kvar tills vi åker!
 
Någon av mina läsare som varit i Syditalien?
 




ÄR LEDSEN. FÖRLÅT MIG.


Work in progress..
 
Hoppsan, insåg just att det var ett tag sen jag skrev här. Om sanningen ska fram så har jag väl inte mått så bra. Jag är psykiskt instabil. Grattis till mig. Väntar fortfarande på att få hjälp men har snart väntat i ett år (!) sedan sist jag blev inlagd på psyket och därför börjar jag känna mig lite hjälplös nu förstår ni. Hörrni, det är så mycket ni inte vet om mig, jag har en mörk sida. Nästan kolsvart. Den sidan har följt med mig sedan barnsben men jag visar den sällan för er. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill att alla ska få ta del av den. Eller om det bara är bäst att
hålla det för sig själv. Men bland känns det som att jag vill berätta för allt och alla eftersom det kanske kan ge en förklaring åt varför jag är och beter mig så som jag gör i olika situationer. Varför jag är som jag är ibland. Jag är en komplicerad människa.
 
Nu var det några veckor sen jag ritade. Några småskisser har det väl blivit, mest för att jag inte orkat anstränga mig tillräckligt. Jag känner mig sådär vilsen igen, tycker inte alls att jag lyckas förmedla en specifik känsla via den konst jag skapar. Jag blir så frustrerad när det jag känner inombords inte kan komma ut likvärdigt på pappret. Jag vet ju att jag älskar att rita ansikten. Men det går inget bra. Jag har riktigt fastnat nu, jag får liksom inte till det. Och det är så svårt att förklara vad jag menar också. Hur jag än försöker släppa på alla krav så går det inte. Jag är för noggran, för petig, för kritisk.
 
Är ledsen över att det blev ett väldigt mörkt och negativt inlägg. Det var inte min avsikt när jag började skriva. Jag visste inte ens vad jag skulle skriva om, men det här är vad som kom ur. Förlåt mig.




QUEENS AKVARELL


 
Testade akvarell på gamla "Queens" och den/hon passade väldigt bra i färg tycker jag. Det slutliga resultatet fick otroligt fin respons på Instagram men jag fattar verkligen inte varför. Visst är det kul helt underbart med färg, men min talang inom färg är inte alls utvecklad. Och så jäkla bra blev det inte tycker jag. Eller är jag bara så där överdrivet självkritisk igen? Eller är det ni, åskådare, som saknat färger?
 
Om sistnämnda, kan jag förstå. Jag saknar ibland just färg i mina konstverk. Men jag har aldrig riktigt fokuserat på att utvecklas i måleri. Blyerts har ju alltid varit min grej. Nu känner jag att jag vill prova på mer färg. Först blyerts, sen måla akvarell på det. Men det är jättesvårt med färger. Alltså. Det är svårt att veta hur man blandar för att få fram en viss nyans, vilken färgton ska akvarellen gå i, vilka färger förenar sig bra tillsammans, vilka penslar som är bra (har bara hobbypenslar i 3 olika storlekar från Panduro att tillgå i min storartade pensellåda här hemma, som dessutom lossar hår efter varje penseldrag), etc. Jag är ju helt ny inom akvarell! Men jag tycker att det är otroligt roligt och vill lära mig mer :)




SARDINIEN


 
Det verkar som att det blir Sardinien istället för Sicilien i början på maj. Jag och min syster har hittat ett ljuvligt hotell i Villasimius i södra Sardinien som vi föll pladask för. Nu är det bara att försöka hitta flygbiljetter och hoppas att vi inte ändrar oss igen gällande destinationen. Haha.

Bilderna ovan är från Villasimius och hotellet. Ljuvligt räcker inte som beskrivning..
 
Någon som varit i Sardinien/Villasimius?




WORK IN PROGRESS!


 
Har börjat skugga på nya dollan. Hon får en väldigt lustig frisyr. Men har kommit på att jag älskar att rita hår! Och gärna konstiga frisyrer. Hur som helst.. det är mycket kvar på den! Men känner på mig att det kommer att bli ett roligt och lite annorlunda "jobb" :)




WHERE THE MAGIC HAPPENS


 
Minst sagt. Det är här vi hänger mest, jag och Marco. Här kan vi sitta timme efter timme och bara teckna, måla, kladda och skissa medan vi dricker mängder av te och lyssnar på allt från Androcell och Random Rab till Bob Marley och Dub Syndicate. Vi tar filmpauser och sen fortsätter vi skapa konst. Är så lycklig och tacksam som hittat mannen i mitt liv, som delar våra intressen tillsammans ♥

Har börjat på en ny doll, en lite annorlunda dolla kan jag tycka, med lite abstrakta inslag.. Men jag ska låta vara osagt om det blir så i slutändan.. Märker hur mina teckningar kan ändra utseende, känlsa och form flera gånger under processen. Det är lite smått irriterande. Men jag är väl lite vilsen, det är väl bara inse haha.




"SYMBIOSIS" PAINTING


Symbiosis. I natt skrev jag ut en kopia av denna lilla damen och klädde henne i akvarellfärger. Sedan slängde jag in henne i photoshop. Originalet suger verkligen - min akvarelltalang är inte på proffsnivå direkt, men med några filter och färgjusteringar skedde mirakel. Fantastiskt vad roligt det är att experimentera!




MARY JANE DOLL


 
Här är slutresultatet! Och för att fortsätta älta så tycker jag hon fortfarande har för mycket barbie känsla i ansiktet. Det behöver väl inte betyda något negativt egentligen, men det är ju inte den känslan jag eftersträvar riktigt. Fast jag vet inte riktigt vilken känsla jag eftersträvar heller med mina dolls utseenden öht. Tycker ni att hon ser ut som en barbie?
 
Annars är jag nog nöjd och tycker att jag redan har utvecklats lite sedan "The owl' owl' story", första teckningen efter ett längre uppehåll. Nu är det dags att ge sig på en ny Doll. Postar en inscannad version senare.