INFATUATED

"Infatuated". Akryl 80x100cm.
 
Två målningar är klara, 18 to go. Det är nämligen så att jag har gett mig fanken på att ha en stor utställning till våren 2015. Hur det ska gå till och vart den ska äga rum har jag i dagsläget ingen aning om. Men jag vet så starkt vad jag vill nu. Jag ser det så klart i huvudet. Målet är 20 målade tavlor. Kanske sätter jag åter igen för höga krav på mig själv. Men jag vill ju så gärna. Vill så gärna få lyckas igen, fast på ett sätt som den här gången känns äkta och rätt för mig, om ni förstår hur jag menar.. Detta är något som betyder så oerhört mycket för mig.
 
Och jag märker ju hur euforisk jag blir när jag får måla eller teckna. Det är liksom där jag känner att jag lever på riktigt, eller åtminstånde "lever in i mig själv". Kanske knasigt formulerat. Men jag mår så bra när jag får måla. Måleriet är ju egentligen ganska så nytt för mig, i vanliga fall är det tecknandet jag fokuserat på. Men där känner jag att jag inte får samma "utrymme" att "leka loss" på det sätt som jag får när jag målar. Det finns så enormt många olika tekniker att experimentera med i målning och att få uttrycka mitt inre i färg känns helt rätt för mig just nu.
 
Jag tror inte att jag kommer att visa upp alla färdiga målningar förrän utställningen i vår, jag vill ju att de som förhoppningsvis vill komma och titta ska få se något de inte redan har sett. Den andra målningen jag gjort som är klar kommer jag inte att visa upp, men sneak peaks finns däremot att se både här på bloggen (förre inlägget) och på Instagram.
 
Infatuated som jag valt att kalla den här målningen handlar om att vara förblindad i sig själv, att leva i självförnekelse och att leva ett liv som egentligen inte är sant för sig själv. Jag hoppas ni tycker om den! :)




jag är snart tillbaka

målning in progress.
 
jag är snart tillbaka, jag lovar. jag samlar bara lite kraft och försöker pussla ihop mitt liv som har varit kaos sen konkursen av kan dee shop i februari i år. min mac book är för tillfället fuktskadad så tangenterna fungerar inte som de ska och plånboken ekar tomt så har inte råd att lämna in den just nu. ville mest bara titta in och berätta att jag snart kommer tillbaka, håll ut med mig :) följ mig på instagram @artbykandee sålänge vettja!
 
snart 12k följare här på bloggen, galet!




SÅ VAD VILL NI HA UTAV MIG?

 
Gammal header.
 
Ett tag funderade jag på att lägga ner bloggen, men sen ville jag minnas hur kul det faktiskt kan vara att blogga. Att få inspirera människor och underhålla dem på olika sätt. Jag var bättre på det förr. Nu står bloggen och ekar tomt i månader mellan varje uppdatering. Det känns inte roligt längre, ellerhur? Det börjar bli för slätstruket. För förutsägbart. Det måste hända nåt. Jag vill ha värdefullt innehåll, något som slukar en. Jag vill att min blogg ska bli roligare för er att besöka. För ja, jag bloggar ju faktiskt för ER skull. Och min egen såklart. Jag tycker det är roligt att veta att ni tycker om att läsa min blogg. Men nåt måste hända. Jag känner att jag är på gång i sinnet men jag måste få en spark i röven av någon så att jag sätter fart nån gång så att det händer nåt.
 
Så vad vill ni ha utav mig? Om vi säger att den röda tråden i bloggen är min konst och konst i allmänhet. Vad vill ni ha då? Berätta hur den perfekta Kan Dee bloggen skulle kunna se ut för er. Vad skulle ni tycka var roligt att få se och läsa om på Kan Dees blogg utifrån den person hon är?
 
Hur ska vi renovera bloggen?




MÄNNISKOR OCH DERAS BETEENDEN

Work in progress.
 
Då och då kör jag fast i konstskapandet. Det vet ni ju nu. Jag är ju en sån där dryg känslomänniska ända ut i fingertopparna förstår ni. Jag känner efter för mycket. Tänker för mycket. Analyserar för mycket. Är någon annanstanns än där jag borde.
 
Men så kommer ni. Jag börjar fundera på om jag vunnit storvinsten på lotto för ni som läser är alltid så snälla. Aldrig ett ont ord om mig och ni peppar alltid och försöker alltid att få mig att må bättre. Ni skriver långa fina peppkommentarer till MIG. Det är ju helt sjukt egentligen om man tänker efter. Läs tänker efter. Haha there we go.
 
Visst har jag fått elaka och dumma kommentarer genom åren som bloggare, fast de går nog att räkna på två händer och det är jag så himla tacksam för ska ni veta. För det jag skulle komma fram till förstår ni, är att då jag är en sån där dryg känslomänniska blir jag därför väldigt påverkad av andra människor och framför allt deras beteenden. Detta resulterar i att om jag möter en människa med väldigt negativ energi, blir jag genast själv väldigt påverkad av denna energi att jag själv känner mig på väldigt dåligt humör. Eller som ni, som sprider så mycket hopp, positiv energi, ger konstruktiv kritik, tips, råd och peppning då blir jag på gott humör och får massor av energi ↓
 
Så tack för era superfina kommentarer till det här inlägget! Lyssnade på era råd och lyckades släppa på trycket lite! Satte mig ner för några dagar sedan för att fortsätta på den här damen och försökte verkligen att inte tänka för mycket utan bara körde på känlsor och impulser.. Vet inte om resultatet är det bästa men huvudsaken borde ändå vara att jag hade riktigt kul på vägen då när prestationsångesten äntligen lagt sig för att vila en stund :) art in peace.




DEL II - CAPO VATICANO, TROPEA & SICILIEN

Italien - Capo Vaticano, Tropea, Sicilien & Taormina.
 
Här kommer andra och sista delen med bilder från Italien. Får bara ont i magen när jag tittar på dom, vill bara tillbaka.




MINNS NI?

 
Sexy Graffiti från 2010.
 
Minns ni den här gamla dängan då?
 
Jag vet inte vad jag tycker om den nu. Den känns lite barnslig, lite naiv, enkel.. Men jag tror nog ändå att jag gillar den på nått sätt. Här kan ni se hela teckningen.

Jag håller på att bli tokig av allt konstgrubblande just nu känner jag. Jag har nog nått kulmen snart. Jag försöker så desperat att hitta en stil, hitta ett motiv, hitta min nish. Att hitta den röda tråden i min konst. Men allt detta sker bara i huvud mitt, istället för att jag gör något.
 
Konstmaterialet har legat och dammat länge nu och jag liksom.. vågar.. inte ta fram det. Rädd för att känna mig som en miserabel konstnär då. Rädd för att jag inte blir nöjd med det jag åstadkommer. Tror nog att jag fastnat i en ond cirkel. Vet fan inte hur jag ska ta mig ur.




DEL I - CAPO VATICANO, TROPEA & SICILIEN

 
Har tagit en bloggpaus. Har kommit på att jag hatar att skriva. Jag gör allt, verkligen ALLT mer komplicerat än vad det behöver vara. Och det gäller typ allt jag gör. Men det fattar jag liksom inte då.
 
Jaja.
 
Jag och syrran var ju i Italien för några veckor sen och jag tänkte bjussa på lite bilder. Från Capo Vaticano där vi bodde besökte vi även Tropea och Sicilien/Taormina. Kan framförallt rekommendera Taormina om någon vill ha tips på destinationer. Det var verkligen en underbar resa och jag mådde så bra hela veckan. Liksom ända in i själen. Nu har jag fått det klart för mig.
 
Jag behöver sol och värme för att må bättre och känna mer livsglädje.
Men mer om det nån annan gång.




CAPO VATICANO, SEE YOU SOON!

 
Jag har mått lite bättre den senaste tiden. Har fått några glädjande besked och haft en hel del som ockuperat hjärnan från dumma tvångstankar. En av de sakerna som gör att jag känner ett extra lyckorus i kroppen är att jag och min syster äntligen bokat resa! Det blir Italien, närmare bestämt Capo Vaticano som ligger i södra Italien. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här paradiset, kolla bara på bilderna! Makalöst vackert. Idag är det 20 dagar kvar tills vi åker!
 
Någon av mina läsare som varit i Syditalien?
 




ÄR LEDSEN. FÖRLÅT MIG.

Work in progress..
 
Hoppsan, insåg just att det var ett tag sen jag skrev här. Om sanningen ska fram så har jag väl inte mått så bra. Jag är psykiskt instabil. Grattis till mig. Väntar fortfarande på att få hjälp men har snart väntat i ett år (!) sedan sist jag blev inlagd på psyket och därför börjar jag känna mig lite hjälplös nu förstår ni. Hörrni, det är så mycket ni inte vet om mig, jag har en mörk sida. Nästan kolsvart. Den sidan har följt med mig sedan barnsben men jag visar den sällan för er. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill att alla ska få ta del av den. Eller om det bara är bäst att
hålla det för sig själv. Men bland känns det som att jag vill berätta för allt och alla eftersom det kanske kan ge en förklaring åt varför jag är och beter mig så som jag gör i olika situationer. Varför jag är som jag är ibland. Jag är en komplicerad människa.
 
Nu var det några veckor sen jag ritade. Några småskisser har det väl blivit, mest för att jag inte orkat anstränga mig tillräckligt. Jag känner mig sådär vilsen igen, tycker inte alls att jag lyckas förmedla en specifik känsla via den konst jag skapar. Jag blir så frustrerad när det jag känner inombords inte kan komma ut likvärdigt på pappret. Jag vet ju att jag älskar att rita ansikten. Men det går inget bra. Jag har riktigt fastnat nu, jag får liksom inte till det. Och det är så svårt att förklara vad jag menar också. Hur jag än försöker släppa på alla krav så går det inte. Jag är för noggran, för petig, för kritisk.
 
Är ledsen över att det blev ett väldigt mörkt och negativt inlägg. Det var inte min avsikt när jag började skriva. Jag visste inte ens vad jag skulle skriva om, men det här är vad som kom ur. Förlåt mig.




QUEENS AKVARELL

 
Testade akvarell på gamla "Queens" och den/hon passade väldigt bra i färg tycker jag. Det slutliga resultatet fick otroligt fin respons på Instagram men jag fattar verkligen inte varför. Visst är det kul helt underbart med färg, men min talang inom färg är inte alls utvecklad. Och så jäkla bra blev det inte tycker jag. Eller är jag bara så där överdrivet självkritisk igen? Eller är det ni, åskådare, som saknat färger?
 
Om sistnämnda, kan jag förstå. Jag saknar ibland just färg i mina konstverk. Men jag har aldrig riktigt fokuserat på att utvecklas i måleri. Blyerts har ju alltid varit min grej. Nu känner jag att jag vill prova på mer färg. Först blyerts, sen måla akvarell på det. Men det är jättesvårt med färger. Alltså. Det är svårt att veta hur man blandar för att få fram en viss nyans, vilken färgton ska akvarellen gå i, vilka färger förenar sig bra tillsammans, vilka penslar som är bra (har bara hobbypenslar i 3 olika storlekar från Panduro att tillgå i min storartade pensellåda här hemma, som dessutom lossar hår efter varje penseldrag), etc. Jag är ju helt ny inom akvarell! Men jag tycker att det är otroligt roligt och vill lära mig mer :)




SARDINIEN

 
Det verkar som att det blir Sardinien istället för Sicilien i början på maj. Jag och min syster har hittat ett ljuvligt hotell i Villasimius i södra Sardinien som vi föll pladask för. Nu är det bara att försöka hitta flygbiljetter och hoppas att vi inte ändrar oss igen gällande destinationen. Haha.

Bilderna ovan är från Villasimius och hotellet. Ljuvligt räcker inte som beskrivning..
 
Någon som varit i Sardinien/Villasimius?




WORK IN PROGRESS!

 
Har börjat skugga på nya dollan. Hon får en väldigt lustig frisyr. Men har kommit på att jag älskar att rita hår! Och gärna konstiga frisyrer. Hur som helst.. det är mycket kvar på den! Men känner på mig att det kommer att bli ett roligt och lite annorlunda "jobb" :)




WHERE THE MAGIC HAPPENS

 
Minst sagt. Det är här vi hänger mest, jag och Marco. Här kan vi sitta timme efter timme och bara teckna, måla, kladda och skissa medan vi dricker mängder av te och lyssnar på allt från Androcell och Random Rab till Bob Marley och Dub Syndicate. Vi tar filmpauser och sen fortsätter vi skapa konst. Är så lycklig och tacksam som hittat mannen i mitt liv, som delar våra intressen tillsammans ♥

Har börjat på en ny doll, en lite annorlunda dolla kan jag tycka, med lite abstrakta inslag.. Men jag ska låta vara osagt om det blir så i slutändan.. Märker hur mina teckningar kan ändra utseende, känlsa och form flera gånger under processen. Det är lite smått irriterande. Men jag är väl lite vilsen, det är väl bara inse haha.




"SYMBIOSIS" PAINTING

Symbiosis. I natt skrev jag ut en kopia av denna lilla damen och klädde henne i akvarellfärger. Sedan slängde jag in henne i photoshop. Originalet suger verkligen - min akvarelltalang är inte på proffsnivå direkt, men med några filter och färgjusteringar skedde mirakel. Fantastiskt vad roligt det är att experimentera!




MARY JANE DOLL

 
Här är slutresultatet! Och för att fortsätta älta så tycker jag hon fortfarande har för mycket barbie känsla i ansiktet. Det behöver väl inte betyda något negativt egentligen, men det är ju inte den känslan jag eftersträvar riktigt. Fast jag vet inte riktigt vilken känsla jag eftersträvar heller med mina dolls utseenden öht. Tycker ni att hon ser ut som en barbie?
 
Annars är jag nog nöjd och tycker att jag redan har utvecklats lite sedan "The owl' owl' story", första teckningen efter ett längre uppehåll. Nu är det dags att ge sig på en ny Doll. Postar en inscannad version senare.




THE BACKPACK

 
Måste bara få visa min ryggsäck. Visst är den fin? Jag köpte den på ebay för typ 100 lappen. Otroligt bra pris! Älskar verkligen färgerna och mönstret på den. Nu letar jag efter en "jacka" i samma anda och liknande färger. Vet att de har liknande i Lagos i Portugal.. Hmm.




MARY JANE WORK IN PROGRESS

 
Här kommer några work in progress bilder av Miss Mary Jane. Gillar inte att hon ser lite ut som en barbie i ansiktet, men som jag sa tidigare.. jag har inte riktigt hittat "rätt" än. Har fortfarande massiva problem med ögon och läppar. Lyckas inte riktigt skapa "rätt" känsla som jag känner i kroppen. Det blir nåt annat. Men det kommer väl.. ju mer jag övar, tecknar, övar, tecknar, övar.. desto snabbare hoppas jag det kommer att "nystas upp".




9000 FOLLOWERS

 
Är det inte helt otroligt vad många ni blivit som läser min blogg nu? Förra veckan nådde jag 9000 följare! Det jag bara inte kan förstå är vart alla kommer i från? Jag uppdaterar sällan bloggen och har inte speciellt många läsare som klickar sig in här varje dag på grund av det (har runt 500 unika besökare om dagen), men följarna på bloglovin är många, så hur hittade ni hit? Hur ni än hittade hit så ska ni veta att jag är väldigt glad och tacksam att ni valt att stanna ♥ Tack!

Annars då? Hmm.. Jo, det är mycket fokus på att få resa nu. Att få teckna/måla på resande fot tillsammans med min älskade älskade pojkvän och hund Selma. Jag och Marco har snart varit tillsammans i 7 år (den 7:e april) och siffran 7 är lite utav en betydelsefull siffra för oss så att fira 7 år tillsammans kommer att bli extra speciellt.
 
Vi funderar på att skaffa oss en husbil. Första stoppet skulle bli Christiania, en plats jag länge velat besöka inte främst för att min morbror älskade fristaden, bodde där, målade där, hade mindre utställningar där, dog där. 34 år ung - men också för att staden i sig verkar vara en färgsprakande och faschinerande plats, som ett andrum på jorden. Där människorna och livsstilen intresseserar mig. Har även hört att Christiania är väldigt konstnärligt och präglas mycket av konst. Han nämner Christiania ofta och mycket i sin dagbok, min morbror. Kanske för att han bodde där, men det känns lite mer än så än bara ett ställe som man bor på.
 
Jag, Marco och Selma skulle åka dit i samband med vår 7 års dag. Sen blir det Italien med min syster (eller något annat land, vi har inte riktigt bestämt oss än), sen kommer Marcos syster och hälsar på från Portugal. Då funderar vi på att besöka Norge. Sen åker vi till Portugal i sommar och i höst vill vi ut och resa i Europa med husbilen i typ ett halvår eller nåt. Selma ska med. Lyckas jag bocka av alla de här resorna på min lista över saker jag vill göra/uppleva så blir jag överlycklig.
 
Vill lära mig surfa eller åka bodyboard. Vill börja måla med färger. Vill måla väggar överallt i världen. Jag vill träffa nya kärleksfulla människor. Vill uppleva så mycket i mitt liv. Vill få uppleva saker som gör mig glad. Vill känna mig levande, fast på riktigt.
 
Nu ska jag sluta svamla här. Känner hur jag börjar drömma iväg lite.. hihi. Hoppas ni har det bra ♥




DOLLS

 
Började på ett nytt verk för några dagar sedan. Det går frammåt. Har dock problem med ögonen på mina dolls, har liksom inte riktigt hittat "dit" än.. har inte lyckats hittat det som känns "rätt" här.. Men det kommer nog ju mer jag övar, skissar och tecknar.
 
Har för övrigt lite sug efter att dra fram penslarna igen. Kanske akvarell, kanske akryl.. Jag vet inte än. Men tror jag vill teckna ett gäng dolls i blyerts först så att jag utvecklar mig och blir bättre inom denna teknik först. Vi får se! Känner mig otroligt kreativt inspirerad nu iallafall och bara det är ju en framgång i sig :)
 




DET FÄRDIGA RESULTATET

 
Här är det färdiga resultatet. Hon är min favorit hittils, jag vet inte men det är något med hennes ögon, hennes uttryck i ansiktet. Fågeln däremot är en annan historia, fy satan vad jag kämpat med den och ändå blev den inte alls som jag ville. Jag gillar stjärten på fågeln men inte kroppen. Men det är ofta sådär har jag kommit på. Så fort jag ska ta ett kliv utanför min "comfort zone" och prova något "nytt" så blir det aldrig bra. Oftast får jag inte fram den känslan som jag vill att motivet ska spegla. Lite knepigt att förklara..
 
Hoppas att ni tycker om den! :)
 




PINGLAN

 
Har äntligen ritat klart den här lilla pinglan, men innan jag postar det färdiga resultatet kommer först två bilder under processen. Funderar på ett namn nu.. Tyvärr är det där med namn, ord och texter inte min starka sida har jag kommit på. Men ni kanske kan hjälpa mig?
 
:)




VI ÅKER TILL SICILIEN!

 
Jag har varit i Italien tidigare, Rom, Sorrento och Capri. Det går inte med ord att beskriva hur fantastiskt vackert det är i Italien! Som i en saga ni vet. Så där magiskt vackert. I maj åker jag och min syster till Sicilien i 1 vecka och vi funderar på Taormina då jag efter en hel del efterforskning tycker att det verkar vara den mest natursköna och vackrare delen av Sicilien. Eller har jag fel?
 
Bilderna ovan är lånade från Fritidsresor hemsida men jag vet inte exakt vart i Sicilien bilderna är tagna från, kanske från olika platser men utifrån bilderna är det exakt det här jag/vi vill åt. Alltså.. ser ni hur vackert det är?! Det känns inte som att vackert ens räcker för det är mer än så. Det är verkligen som taget ur en saga.
 
Ni som varit i Sicilien får mer än gärna tipsa om vilken del av Sicilien man ska åka till om man eftersträvar just det här, lugn, harmoni, pittoresk och idyllisk omgivning, magisk natur och klart vatten :)




SVAR PÅ FRÅGOR!

Vad tänker du göra nu härnäst? Forsätta med konsten? Jobba med något annat så har du en inkomst osv? Jag vill satsa på konsten! Jag vill utvecklas som konstnär och lära mig mer inom området. Hoppas och önskar på att kunna livnära mig enbart på konsten inom en snar framtid. Vill sälja prints, tavlor och andra hantverk eftersom att jag älskar att arbeta med händerna och använda mitt kreativa sinne. Förhoppningsvis kan detta generera lite inkomst till iallafall mat och boende. Skulle även vilja ställa ut min konst på olika ställen runt om i Sverige. Det har alltid varit en stor dröm!

Du har nämnt något (har jag för mig) någongång om social fobi eller liknande, hur skulle du reagera om någon, jag eller någon annan du inte känner, frågar om du vill ta en fika någon dag och typ prata konst eller rita ihop? Det stämmer, jag har en del psykiska besvär bland annat social fobi. Men jag vill verkligen få bort det så gott det går. Att ha rädslor och fobier begränsar en så mycket från att verkligen leva och utvecklas som människa, såvida man inte tar tag i det och försöker göra något åt det. Första tanken som dyker upp när du frågar hur jag skulle reagera är: Åh vad kul! Låter hur trevligt som helst! Jag vill! Andra tanken som dyker upp är: Men jag vågar ju inte.. Vilket är en otroligt dum sista tanke. Här har jag ju verkligen fått en chans serverat framför mig att ta ett första steg och jobba bort rädslan för att träffa nya männsikor. Att vi sedan skall göra saker tillsammans som jag verkligen gillar borde ju ändå göra det lättare för mig. Du får mer än gärna maila mig på artbykandee@hotmail.com så kan vi prata vidare om du vill :) Jag skulle mer än gärna träffa dig!

Går du på yoga eller mediterar du? Har googlat som en idiot i flera veckor nu och slutsatsen jag dragit är att det är så dyrt! Jag vet att man kan köra all form av träning själv hemma. Men då krävs ju diciplin och jag vill komma ut! Träffa nya människor då jag även ser det som en övning i min sociala fobi. Men jag gissar att jag helt enkelt får börja spara pengar.

Får man lov att göra en tatuering av någon av dina bilder? Jag ser helst att min pojkvän Marco Nobre som är tatuerare gör alla tatueringar av mina motiv. Vill man gå till en annan tatuerare så tar jag betalt för användandet av motivet. Kontakta mig på artbykandee@hotmail.com eller Marco på marco-nobre@hotmail.com.

Hej! Måste först och främst bara säga hur otroligt vacker och snygg du är! Sen till min fråga, tänkte bara höra lite hur det gått med dreadsen, eller hur hårsituationen ligger till nu haha? Tack för en underbar och inspirerande blogg! :) Tycker du!? Jag känner mig som ett levande vrak just nu men tusen tack för dina fina komplimanger! :) Jag älskar dreads och skulle mer än gärna vilja ha det. Men jag har för lite och för tunnt hår vilket gör att det inte blir tillräckligt många dreads. Min hårsitation just nu är nästan det värsta på det ytliga planet just nu (Förutom mina utslag i ansiktet och på halsen). Jag har en riktigt tråkig färg på håret, lite kopparfärgat med råttfärgad utväxt. När jag tog ut mina dreads för sista gången (Gjorde ju dreads två gånger) gick mycket hår av och värst är vid hårfästet i pannan på ena sidan vid tinningen. Där har jag fått som bebishår som står rakt ut! Rakt ut står det och inget fungerar för att det ska lägga sig. Vet inte riktigt vad man kan göra åt det, misstänker att inget går att göra. För övrigt så skulle jag vilja ljusa upp håret lite, bli blond men mer beige-blond än sådär gulblond. Vi får se hur jag gör med håret. Det känns ändå inte som prio 1 just nu så det får vänta..

Vad har du för framtidsplaner nu efter företagandet? Vad vill du göra härnäst? Vill inte tänka allt för mycket på framtiden.. Men jag vill ägna mig åt min konst som jag skrev på första frågan. Jag vill må bra, jobba bort mina rädslor och psykiska problem och så vill jag RESA!

Tycker om din blogg, A LOT! :) Tecknade du mycket och så när du var yngre och typ i barndomen, eller/och hur märkte du att det var din grej?Tusen tack! :) Jag har tecknat och målat ända sedan barnsben. Alltid varit väldigt "pysslig" och "påhittig" utav mig. Det har alltid varit min grej att vara kreativ och att få uttrycka mig på ett konstnärligt sätt. Ibland känns det lite som att det är mitt "kall" här i livet.

Vad gör du sådär annars under din lediga tid? Just nu ritar eller pysslar jag, går många och långa promenader ute med Selma både ensam och tillsammans med några kompisar. Jag gör husliga sysslor som städar, tvättar, tar hand om disken, lagar mat. Vill som sagt börja på yoga och meditation och köra detta några gånger i veckan i kombination med simning. På kvällarna tittar jag gärna på filmer. Läsa böcker är en annan sak jag vill ta tag i.

Vad är ditt bästa loppisfynd? Beslutsångest! Jag älskar verkligen alla mina loppisfynd från djupet av mitt hjärta. Men om jag måste välja 1 pryl så blir det nog min fågel.. Och alla gamla slitna böcker/Biblar..


Minns att du skrev någon gång att du inte gillade ditt artistnamn Kan Dee. Är inte detta ett perfekt tillfälle för dig att byta det? Företaget är nedlagt och du får möjlighet till en nystart. Det kan bli väldigt symboliskt dessutom. Vad tror du? :)
Jag funderade på att byta det nu när Kan Dee Shop är över.. Fast Kan Dee är så inarbetat och väl etablerat nu och all min konst är signerad med Kan Dee. Jag tror det skulle vara dumt. De flesta känner ju till mig och min konst/mina dolls som Kan Dee. Och Kan Dee har hängt med i så många år. Kan Dee får förbli Kan Dee tror jag. Och vad tusan skulle jag annars ha för artistnamn? Sandra Forsman? Det känns ju ännu värre haha :) Vad tycker ni?

Blev det några plagg/smycken/skor/väskor mm över från din webshop eller tog konkursförvaltaren allt? Om inte, blir det någon slags utförsäljning? Tänkte så länge köpa nåt men blev inte av, vilket jag ångrar bittert nu. :( Det är ännu oklart om det blir en sista utförsäljning eller inte så tyvärr kan jag inte svara på det just nu :( Smycken och väskor kan jag däremot säga på en gång, finns tyvärr inte.

Tycker du om att resa och var har du varit? Vart vill du åka? Jag älskar att resa och besöka nya platser. Dessvärre har jag aldrig rest speciellt mycket. Det finns så många länder/ställen jag vill besöka, bland annat Sydamerika, Asien, Afrika och Egypten m.fl. Har vart i Danmark, Portugal, Spanien och Italien. Italien är utan tvekan det mest vackraste land jag varit i hittils.

Vad tycker du är värsta problemet i vår nuförtida samhälle? Stressen, ekonomin, media och att vi är så kontrollerade. Hela systemet är egentligen fucked up, men jag känner att jag inte har någon energi att gå in på detalj just nu.

Hej! Såg nyss att ditt tryck av "wild spirit" är med i iphone appen "photoblend" så nu vet du vet att dom tjänar pengar på ditt tryck! Wild Spirit är mitt mest kopierade tecknade motiv någonsin. Till och med kända större företag har använt sig utav det. Tyvärr kan jag inte göra nåt.. Jag har försökt, men det är svårare än vad man tror som "liten" företagare/person.

Vad har du för tatueringar och vad står de för? Nej jag har i dagsläget inga tatueringar. Men jag vill verkligen ha flera men kan aldrig riktigt bestämma mig för motivet. Jag tycker om så mycket att jag blir alldeles virrig.. Just nu lutar det åt en mandala någonstans på kroppen. Men sen vet jag inte om jag vågar. Jag är så FEG! Vågar inte för att jag är rädd att tröttna på tatueringen efter ett tag och tycka att en "clean" och naken kropp är vackrare? Men å andra sidan skulle jag aldrig tatuera något utan att motivet verkligen betyder något och har en mening för mig och då skulle jag kanske inte tröttna? Sen tänker jag också, äh vafan jag lever ju bara 1 gång.. Tuta och kör. Men nej, jag är tydligen inte riktigt riktigt redo än..

Vad är vänskap för dig? Vänskap för mig är att sprida glädje och energi mellan två människor. Skratt, tårar, djupa diskussioner om allt, galenskap. En riktig vän för mig ställer upp i vått och torrt, bryr sig om hur jag mår för att den verkligen BRYR sig om hur jag mår. Jag ska kunna lita på min vän till 100%.

Jag har blivit lämnad av min stora kärlek. Han behandlade mig illa. Våldsam och respektlös största delen av vårt förhållande på ett år. Men jag trodde han kunde bättra sig på den biten. Men jag lät honom förstöra mitt liv. Vi hade ett destruktivt förhållande följt av självmordsförsök, svek och lämningar. jag väntar fortfarande på att han ska komma tillbaka. Två veckor nu. Han gjorde mig så deprimerad att han inte ville vara med mig längre. Jag var jobbig sa han. Han ville ha sitt roliga liv tillbaka. Samtidigt orkade han inte med ångesten av all smärta han orsakade mig. Så han stack. Han förstörde mig och stack. Han sa att han inte orkade med ångesten och konsekvenserna av det han gjorde. Han var den enda jag hade. Enda tryggheten och trösten. När han var snäll då. Inga vänner kvar. Alla är borta. Jag älskar den han är när han inte är elak och respektlös. Jag vill inte vara med någon annan, för ingen är ju som han. Jag vill inte leva, men ändå gör jag det. Allt är meningslöst. Tänk dig allt vackert och underbart din stora kärlek gett dig - och sen föralltid tar det ifrån dig. utan att bry sig. Hjälp mig. Vad ska jag göra? Fortsätta hoppas ? För jag vill inte ge upp. Även om han tar mig för givet. Börjar terapi för 4e gången på måndag. Men just nu... kan nån snälla hjälpa mig? Tack för att du öppnar dig för mig, jag blir ledsen av att läsa det här. Önskar att det jag kommer säga till dig nu verkligen når fram hela vägen och in i ditt hjärta. Du måste inse ditt eget värde. Jag tycker inte att det här förhållandet låter sunt någonstans. Jag tror att du klamrar dig fast vid honom för att du är rädd för att vara ensam. Och utifrån det jag läser ger han dig ingen respekt och han är definitivt inte snäll mot dig! Fråga dig själv och försök att vara ÄRLIG mot dig själv - VARFÖR vill du vara med honom när du inte mår bra av hur han behandlar dig? Det spelar ingen roll om du älskar honom när han inte är elak och respektlös, du hör ju själv? Det handlar inte om att han ska vara snäll och ge dig respekt ibland, det handlar om att han ALLTID ska vara snäll och ge dig respekt. För DU är VÄRD det. Du skriver att du inte vill vara med någon annan, ändå har han tagit allt som är värt något i från dig. Du mår ju inte bra älskade vän, åter igen. Du är värd något så mycket bättre, du är värd att få må bra och känna dig lycklig igen. Och detta kan han besvisligen inte ge dig. Jag tycker helt ärligt att du ska lämna honom för gott och gå vidare. Det låter absolut lättare sagt än gjort. Men du måste. Sedan ska du lägga fokus på att må bra, bli stark i dig själv, bygga upp din självkänsla och inse ditt värde. Bygga upp din självrespekt. För du är en helt fantastisk och underbar människa som förtjänar allt gott i livet och en enda människa här på jorden ska absolut inte få trycka ner dig på något sätt alls. Och absolut inte till den grad att du inte vill leva längre. DÅ är något verkligen fel. Och i det här fallet är det HAN. Du ska stå rakryggad här i livet och återigen inse ditt egna värde. När du kommit dit kommer resten av bitarna att falla på plats i ditt liv automatiskt. Bland annat vänner. Jag tycker att det är en jättebra början att du börjat i terapi. Det är ett stort steg på vägen. Jag vet inte alls om mina ord hjälper, men jag hoppas innerligt att du förstår vad jag säger och att det verkligen hjälper dig. Att själv må bra är bland det viktigaste i livet. Och du kommer att ta dig dit en dag, jag lovar dig - bara du VILL! Låt inte en enda människa sänka dig. Gör inte det. Du är bra mycket starkare än vad du tror och jag vet att när du tagit dig upp ur den djupaste dalen, går du där ifrån hundra gånger starkare och klokare. JAG tror på dig. Önskar dig all kärlek och lycka i livet, från djupet av mitt hjärta ♥ Du fixar det här.




FRÅGOR & SVAR

 
Tänkte att det kanske kunde vara dags för en frågestund? Det var ju trots allt ett bra tag sedan nu och jag tror att många kanske har frågor, funderingar eller bara är rentav nyfikna? Fråga vad ni vill! Jag väljer ut några frågor som jag svarar på i nästa inlägg :)




MY ALTAR

 
Städade upp och gjorde fint på altaret här om dagen. Bytte ut mot nya ljus osv. Det är ju helt stört vad fort de brinner ner! Får jämt och ständigt köpa nya ljus eftersom jag nästan varje kväll tänder dem. Finns det något mer berörande än eld? Det är både mysigt och vackert med levande ljus, sprider värme och ett lugn i atmosfären. Ett slags rofyllt lugn. Nu när det är så grått, tråkigt och mörkt ute är det ju en självklar ljusglimt i tillvaron med just tända ljus.
 
Men nu är det inte långt kvar till våren. Dagarna har redan blivit ljusare och fort går det.. Snart kan vi se de små knopparna på alla träden slå ut till små gröna löv och jordelivet liksom vaknar igen. Kommer till liv. Jag har förresten redan sett blommor titta fram ur jorden! Jo det är sant! Jag var ute på promenad med Selma och fick se små gula och lila blommor sticka fram där i rabatten som jag gick förbi. Det bara sprudlade av glädje och hopp inom mig. Har nog aldrig längtat så mycket efter solen i hela mitt liv som jag gör nu. För vilken energi man får utav den! Vet inte alls hur jag ska klara ytterligare en vinter i Sverige.. Förhoppninsvis kan vi sticka iväg hela vinterhalvåret någonstans där det iallafall är mer sol och värme än här.
 
Idag har jag satt upp ett mål och det är att göra klart teckninegn jag visade upp i förra inlägget! Jag har gett mig fan på det och jag ska klara det. Men först ut på långpromenad med vovven min sedan veckohandla. Nu ska jag sluta svamla här. Hoppas ni haft en underbar helg! Glöm inte ge kärlek och värme till de ni älskar, det ger så himla mycket tillbaka ♥




WORK IN PROGRESS

 
Jag har pillat lite med bloggen idag. Ändrat header, profilbild och texten om mig själv. Blev väldigt kortfattat men det får duga. Tycker nog att min blogg är ganska färglös, men samtidigt lämnar dess enkelthel mer plats och fokus åt mina kreationer som jag gärna vill dela med mig av här.
 
Här kommer lite work in progress bilder på min senaste illustration. Hittils är den en av mina favoriter, vet inte riktigt varför.. Men det kanske jag kommer på sen när den blir klar. Vem vet. Marco är inte med denna gång men han kanske rycker in i slutet om vi kommer på något som han skulle kunna lägga till. Det är så roligt att blanda våra stilar och han har faktiskt lärt mig en hel del nya tekniker och är en stor anledning till att jag utvecklas snabbare och blir bättre som konstnär. Det är jag glad och tacksam för.

Hoppas ni tycker om den än sålänge! :)




THE MASQUERADE

 
Inscannad version av The masquerade som jag och Marco (@marconobre) har gjort tillsammans. Undrar om det finns någon scanner som inte "äter" upp alla skuggningar? Nåja, det här får duga tror jag. I morgon ska jag skicka efter prints på den, storleken på printsen tror jag får bli A3. Vad tror ni om det?
 
Det är en del som undrar vilket material jag använder mig utav, så som papper och pennor etc. Tänkte göra ett inlägg i veckan där jag tar upp det. Håll utkik! Kram på er! ♥




GÅR DET FORTFARANDE ATT KÖPA DIN KONST?

Senaste illustrationen i samarbete med min älskade pojkvän @marconobre. Ni kan säkert gissa vem som gjort vad på den? :) Ännu har den inte fått sig något namn än, men det kanske ni kan hjälpa oss med?
 
Kan Dee Shop är över. Men Kan Dee kommer alltid att finnas kvar likväl som min konst som jag nu valt att satsa på, från hjärtat. Jag vill inte längre blanda in min konst i kläder eller i den branch jag inte längre känner att jag vill vara en del av. Jag vill att de som tycker om mina illustrationer ska kunna få betrakta den precis så som den är. Genom en bild, som aldrig dör ut, bleknar eller blir sliten med tiden.
 
Jag älskar att teckna, måla och vara kreativ och har varit uppvuxen med denna passion sedan barnsben. Jag känner äntligen att jag kan lägga hela mitt hjärta på att skapa min konst i lugn och ro och i min egen takt. Jag har verkligen saknat att få skapa direkt från hjärtat. Under Kan Dee Shop tiden har det alltid varit för många tankar på vad andra ska tycka och tänka om det jag tecknar och målar och om det kommer att sälja eller inte. Alltid dessa tankar om att dra in pengar. Så vill jag inte ha det längre. Aldrig mer.
 
Jag vill skapa min konst, främst för mig själv men älskar möjligheten att få dela med mig av den till andra. Låta andra inspireras och beröras utav den. Kanske via min konst kunna sprida budskap som jag tycker är viktiga, kanske väcka känslor hos betraktaren. Har jag tur så kanske jag lyckas med dessa punkter men det är inte min första strävan. Min första strävan är som sagt att skapa för mig själv, inifrån och ut och om männsikor sedan gillar det jag tagit fram är det bara en bonus för mig. En fantastiskt fin bonus naturligtvis. Eftersom det betyder så himla mycket för mig att få uttrycka mig på ett konstnärligt och kreativt sätt, oavsett vad min konst nu skulle kunna föreställa eller inte, känns det helt underbart om människor som ser den på något sätt kan inspireras eller bli berörda. Konst är för mig känslor som väcks och jag vill samtidigt kanske med hjälp av min egna konst kunna uppmuntra andra kreativa själar där ute att verkligen fortsätta vara kreativa och skapa från hjärtat.
 
Jag tycker att det känns så underbart fint att det finns så många människor där ute som faktiskt kan tänka sig at betala för det jag skapar. Det är ju faktiskt helt underbart! Ni kan inte ana hur DET berör mig. Kan jag erbjuda dessa fina människor min konst, i byte mot lite matpengar och husrum så är det ju en gåva skänkt från ovan! Här pratar vi om tacksamhet på högsta nivå ♥
 
Jag kommer inom kort att erbjuda de som vill och tycker om min konst, att köpa signerade och numrerade prints i limiterad upplaga, här på bloggen. Original kan också vara möjligt men jag håller min konst så kär att det känns svårt att sälja originalen, iallafall i dagsläget. Mer info kommer självklart att komma när det börjar närma sig. Har ni frågor är det bara att fråga så ska jag försöka svara på dem så gott jag kan :)
 
Massa kärlek till ER ♥




PEACE AND LOVE

 
Jag trodde aldrig att jag skulle må så bra som jag faktiskt gör nu efter konkursen. Jag trodde att ångesten och paniken skulle bli ännu värre efteråt. Att jag skulle må ännu sämre psykiskt. Minns ni att jag skrev att jag var så rädd för allt i ett tidigare inlägg? Att jag var så rädd för framtiden och kände mig så otrygg i livet? Jag trodde att de känslorna skulle förvärras nu när Kan Dee Shop är över. Tankar som Vad i helvete ska jag göra nu om dagarna? Vad ska det bli utav mig i framtiden? Hur ska jag kunna ta mig igenom en enda dag utan ångest och panikkänslor när jag inte har ett jobb som distraherar mig och mina känslor? snurrade runt om och om igen i mitt huvud.
 
Men jag förstår nu i efterhand att det var just mitt företag och den osunda livsstilen som företaget medförde, som blev orsaken till mitt dåliga mående. Jag hade inte kunnat göra ett bättre val än att faktiskt bryta med Kan Dee Shop. Jag hade inte velat fortsätta även om chansen fanns. Iallafall inte med kläder och mode. Ju mer tiden gick, desto mer grubblade och filosoferade jag i desperata försök att hitta ett svar på vem jag faktiskt egentligen var eller framför allt, vem jag faktiskt VILL vara här i livet. Jag trodde nog aldrig att svaren skulle komma så snabbt bara för att Kan Dee Shop gick i kras. Att det faktiskt var det som blev orsaken till alla de insikter jag känner att jag fått. Visst kände jag rätt länge under tiden som vi var verksamma med Kan Dee Shop att Nej det här känns inte som jag längre.., men det blev ännu tydligare och mer självklart nu när det är över.
 
Även om företaget hade gått bra hela vägen, så kanske dessa insikter skulle ha kommit förr eller senare iallafall. Mode, kläder och "ytligheter" känns lite som ett minne blott och att då bedriva en verksamhet just inom den branchen känns helt fel för mig. Även om allt i grund och botten bottnade i min konst på ett eller annat sätt så kändes det tillslut som att den visades upp och uppmärksammades på "fel" sätt. Också då i en värld eller på ett område jag kände mer och mer inte passade mig längre.
 
Att bry sig om sitt yttre och att smycka sin kropp med material man själv tycker är fina är absolut inget fel i sig. Alla har rätten att få smycka sin kropp på de sätt vi själva vill. Sålänge det görs på ett sunt sätt där respekten för sig själv finns och att man inte glömmer bort vem man faktiskt ÄR utan att bli för påverkad av bloggar och media, så är det bara glädjande för mig. Samt att man inte glömmer bort att ge respekt och kärlek tillbaka till de runt omkring oss, fast det kommer nog automatiskt (Hoppas jag) om man sysslar och ger tid åt sin sanna passion.
 
Så vem är jag då? Alltså.. jag tror att man skapar sig själv, hela tiden. Man bygger sig själv till den person man vill vara. Själv har jag egentligen aldrig riktigt varit intresserad av mode och kläder - en annan sanning jag idag kan stå upp rakt och erkänna. Jag har alltid trivts som bäst i bekväma och praktiska kläder. Aldrig tyckt om att sminka mig överdrivet mycket och går nästan dagligen helt osminkad och i så bekväma kläder som möjligt.
 
Men när jag var yngre, låt säga i tonåren, var kläder och smink det enda jag tänkte på. Alla mina pengar gick åt att shoppa sådant. Men varför då? Jo för att jag egentligen bara brydde mig om vad andra tyckte och tänkte om mig. Jag ville vara som alla andra, se ut som alla andra och leva efter hur de flesta andra levde. Jag ville bli accepterad, ville att andra skulle tycka att jag var fin med mitt smink och mina nya kläder. Ville att andra skulle tro att jag hade gott om pengar. Att jag levde i lyx. DET tycker jag är att använda ytlig utsmyckning av fel principer. Det var ju egentligen aldrig riktigt jag. Jag prydde mig själv med materiella ting av fel orsaker och tyvärr tror jag att många lever i den här "falskheten mot sig själv" - för att de ännu inte kommit till de insikter jag bland annat kommit till idag. Det tog tid för mig att inse vad som är viktigt i livet, jag är snart 30 år! Och med det sagt menar jag inte att jag på något sätt skulle vara perfekt, jag har fortfarande mycket kvar att lära och många svagheter som person. Men vi lär oss ju och får nya insikter så länge vi lever.
 
Det är absolut inte fel att klä upp sig, sminka sig, samla på skor eller köpa teknikprylar, det är inte det jag försöker säga här. Utan det jag försöker säga är att man ska göra det för sig själv och ingen annan. För sin egen skull.. Personligen skulle en tjocktv och ett par trasiga skor faktiskt duga gott och väl för mig själv. Och jag känner att jag inte längre passar inte in i den här kom och köp branchen som jag så fint valt att kalla det. Och som jag tyckte att Kan Dee Shop tillslut blev en del utav. Jag vill aldrig mer hetsa människor till att köpa något, aldrig mer. Det ska vara upp till en själv, och ändå om mina kunder alltid haft ett eget val att köpa kläder av mig så kändes det ibland som att jag hetsde dem till att göra det. Vilket kändes så brutalt vidrigt många gånger. Jag kände mig så falsk. Och så kände jag att jag inte ens kunde stå för många av de produkter jag skapat och tagit fram längre..
 
Äsch vad flummigt det här inlägget blir. Jag försöker få fram något, säga något till er, få fram en tanke, en mening.. Men det går inget bra längre känner jag. Tycker alltid att mina inlägg har en tendens att spåra ur och bli röriga så fort jag ska försöka förmedla ett budksap, en tanke eller en insikt. Risk för missförstånd blir stor därför att jag har så svårt att formulera mig. Men känner ett sådant behov att få vräka ur mig mina känslor och tankar om allt. Känner tydligen ett starkt behov just nu av att få visa vem jag är innerst inne, eller åtminstånde den jag vill vara, kanske har jag dubbelmoral? Eller fattar ni vad jag försöker få fram?
 
Tror på något sätt att jag levt i en falskhet under tiden jag drev Kan Dee Shop.. alltså, det spårade ur. Jag fick inte vara den jag männsika jag ville vara. Undrar varför jag känner att det är så svårt att förklara det jag vill få fram? Vill ju inte att ni ska missförstå mig. Om ni bara visste vad jag grubblat på detta. Det var ju inte länge sedan jag skrev ett vilset inlägg med tankar om VEM FAN ÄR JAG? Men jag drogs liksom automatiskt in i en värld som jag inte tyckte att jag tillhörde. För att jag kände mig tvungen.
 
Och nu när Kan Dee Shop är över kan jag inte låta bli att tycka att det är så skönt, missförstå mig rätt. Jag är oerhört tacksam och så himla glad över allt som det fört med sig till mig, framgångar som motgångar. Jag har lärt mig så otroligt mycket av den här långa resan. Vuxit enormt som individ. Fått många svar på frågor, tack vare att Kan Dee Shop tog slut. Nu känner jag äntligen att jag kan få vara den jag är på djupet samt att få fortsätta skapa den jag VILL vara som människa, och vem vet om jag hade kunnat göra det om jag fortsatt att driva Kan Dee Shop. Hade jag fått dessa insikter då?
 
Jag vill bara vara ärlig mot mig själv och mot andra i min omgivning. Mot er. Vill liksom "gå in i mig själv" och känna mitt inre. Göra det jag mår bra av. Sprida så mycket kärlek och glädje som möjligt till mina medmännsikor, få dem att känna sig fantastiska och älskade precis så som de är.
 
Jag känner mig inte längre så rädd för framtiden, känner mig inte längre så otrygg och har inte känt ångest eller panik sedan dagen efter konkursen. Jag känner något helt annat inom mig nu. Lite av harmoni, inre ro, lust och motivation. Jag tar dagen mer som den kommer. Visst kommer det med all säkerhet att komma nya svårigheter i livet, dagar där allt känns tungt igen. Men så är livet och man tar sig alltid upp igen, om man VILL. Allt beror på sig själv OCH man lär sig så otroligt mycket av att gå igenom tuffa tider, man växer och blir starkare. Och jag tror på att försöka leva här och nu även om det är otroligt svårt då vi människor ofta tenderar i att leva i framtiden hela tiden. Varför tänka på framtidens dalar redan nu liksom? Nej, jag tror att man ska försöka att fokusera på det man verkligen älskar här i livet och njuta utav det till fullo, här och nu. Hitta sin passion, vara med männsikor som sprider positiv energi och glädje, som sprider kärlek för det smittar liksom av sig. Jag tror verkligen på att all form av sann kärlek är nyckeln till ett friskt och hälsosamt liv. Tror inte ni det också?




TACK

Work in progress tillsammans med pojkvännen @marconobre.

Först och främst vill jag tacka er alla för era fantastiskt fina kommentarer.. Alltså det är ju helt sinnesjukt vad många ni är som visat uppskattning, stöttat och uppmuntrat mig! Ni kan inte ana hur stolt ni fått mig att känna mig trots allt! Så från djupet av mitt hjärta, TACK! ♥

Jag mår under omständigheterna ändå riktigt bra och det är mycket tack vare era fina ord. Jag känner mig så fri! Som en stor klump lyft från mina axlar! Äntligen kan jag andas igen. Göra det jag verkligen brinner för och vara med de jag älskar, utan stress och ångest.
 
Nu vill jag bara koncentrera mig på att må bra, njuta, teckna och måla och utvecklas som konstnär. Ni är många som undrar om jag kommer att ha kvar bloggen och självklart vill jag ha den kvar! Jag vill ju kunna få dela med mig av min stora passion här i livet, konsten och kunna få skriva av mig inför er. Vill låta er hänga med på min nya resa och mitt nya liv. Dessutom finns jag på Instagram där jag enbart kommer att posta min konst, där heter jag artbykandee, ni får jättegärna följa mig där också :)
 
Många många varma och kärleksfulla kramar till er där ute!