Jag fick en idé i morse att ta fram alla mina urklipp där jag (Kan Dee) varit med i tidningen och fått publicitet. Jag har en så kallad "tidskriftsamlare" där jag bevarar all press och publicitet som Kan Dee fått genom åren. Tyvärr förstod jag inte hur "viktigt" och meriterande det är att spara på allt sånt här när jag var yngre, så det finns en del urklipp jag har förlorat.

Jag la ut allting på golvet och började pussla ihop alla tidningsartiklar. Vad chockad jag blev när jag insåg hur mycket det ändå har blivit. Ett litet glädjerus spred sig i hela kroppen. Jag har nog lyckats. Min dröm är nog uppfylld. Jag lever på min konst och jag kunde inte vara lyckligare. Tacksamheten och kärleken för allt jag fått är utan gränser. Man är oftast så inne i allt man gör, man blir blind och glömmer bort. Men när det plötsligt slår en, hur allt hårt arbete och allt kämpande har givit med sig - då vet man att man nåt framgång och det är det som får en att känna sig ännu mera motiverad. Jag älskar mitt jobb, jag älskar konst och jag älskar ER som är en stor del av hela resan och som även gjort det möjligt!

Jag önskar att alla får chansen, eller rättare sagt TAR chansen att göra det de vill i livet. Det finns inget som gör en mer lyckligare än att få pyssla med det man brinner för och samtidigt bli omfamnad av kärlek. Det gör också att man kan ge kärlek tillbaka.