2017 VAR DET BÄSTA ÅRET I MITT LIV
Marco sa till mig här om dagen att "tänk Sandra så mycket vi gått igenom på bara ett år. Vilken resa vi gjort!". Jag tänkte efter.. och det är ju verkligen sant. För ungfär ett år sedan nu satt vi i bilen på väg genom Europa för att ta oss så långt ner i Portugal man kan komma. Vi hade äntligen bestämt oss för att flytta. Jag minns resan ner dit så väl.. Vi var så upprymda, så förväntansfulla, så lyckliga. När vi stannade första natten i någon liten by i Tyskland och gick och köpte en massa öl och choklad i närbutiken bara för att fira att vi klarat första stoppet. Hur vi sedan låg i sängen och pratade om hur allt skulle bli.
 
Hur vi fick ett stort stenskott i framrutan när vi passerade Spanien och Salamanca och kort därefter något knas med bilen. Hur vi stannade på närmsta mack mitt i ödemarken för att kolla upp felet och hur otrevliga de var där. När vi för första gången nådde Portugals gräns och när vi började känna igen vyerna.. När vi äntligen nådde Algarve och Salgados. Känslan när vi gick in i vår lägenhet för första gången och hur Marcos pappa kom med mat till oss från Marcos systers sambos restaurang. Vad vi åt! Vi hade nästan bara levt på mackor under hela resan.
 
Vi kom fram ganska sent på kvällen. Algarve var tomt och tyst. Det var mörkt. Men inte så kallt. Vi tog med oss Selma (som förövrigt klarade av den långa bilresan exemplariskt) på den korta promenaden ner till stranden från vår lägenhet efter att vi samma dag suttit i bilen och kört i 12 timmar och släppte henne lös.. Alltså den synen och den känslan när vi ser henne springa så fort hon kan ut på den öppna strandstranden och mot de lätta vågorna som slog mot kanten under en bar himmel med bara månen som ljuskälla.. Ren lycka. Hon springer lekfullt runt som att hon kommit till paradiset. Och det hade hon ju :)
 
Herregud vilka vackra minnen.
 
Sedan fortsatte livet i Portugal. Vi levde livet verkligen. Gud vad vi levde livet. Vilken tid vi hade, vi tre. Jag, Marco och Selma. Jag kan utan tvekan säga att 2017 var det bästa året i mitt liv. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt fantastiska vi gjorde under den här tiden.

Men så bara händer något och allt får ett abrubt slut då vi får för oss att vi måste bo i Sverige igen?! Och när vi bestämde oss för detta så gick allt så jäkla snabbt och 1 månad senare satt vi i bilen på samma väg tillbaka till Sverige igen?! I nio månader bodde vi i Portugal. Varför? Vad hände? Vad flög i oss? Sånt mysterium! Nu när jag tänker tillbaka på det så känns det så luddigt. Nästan som att utomstående krafter knuffade oss i den här riktningen.
 
Nu när vi bott här i ett par månader så blir vi påminda gång på gång om varför vi valde att lämna Sverige. Men som jag gärna vill tro, så händer allt av en mening och jag lever vid mottot att man aldrig ska ångra något man gjort i livet. Inget ont som inte för något gott med sig..
 
 
Så vad har hänt sedan vi flyttade tillbaka till Sverige?
Fortsätning kanske följer..
VAD HAR VI GJORT?!
Gud. Vad har jag gjort? Vad har vi gort? Lite så går känslorna och tankarna just nu. Vafan.. Ni vet ju att jag är skitärlig så jag tänker inte ljuga eller försköna något. Jag ska inte säga att jag ångrar mig att vi flyttade tillbaka till Sverige och jag visste att jag skulle känna såhär i början.. Att gud.. gud vad jag saknar Portugal. Men jag kommer aldrig någonsin att ångra något jag gör i mitt liv. Aldrig.
 
Jag var öppen för alla slags känslor som skulle tänkas komma med flytten tillbaka hit. Och jag sa till mig själv att jag bara skulle omfamna alla känslor. Och acceptera dem. Jag visste att jag skulle kunna komma att känna exakt såhär som jag känner just nu. Så det kommer inte som någon överraskning direkt.
 
Det har förvisso bara gått ungefär två veckor sedan vi flyttade tillbaka till Sverige, men redan har jag blivit påmind om varför jag en gång valde att flytta ifrån landet. Tänk så nyttigt ändå att få komma tillbaka hit till Sverige och få sig denna käftsmäll? Jag ler lite här för mig själv. Livet är komiskt. Ironiskt. Intressant. Och jag älskar hur mitt liv ständigt upplyser mig om saker och ting och hur jag fortsätter att se siffrorna 11, 22, 1111 och 2222 i olika utföranden.. Kanske jättetöntigt men jag ser det som ett teckan från ovan haha. Att jag ändå är på rätt väg.. Jag är uppmärksam och suger åt mig varenda lärdom av livets skola.
 
På något konstigt sätt, känns det som att jag blir klokare för varje dag som går. Är detta en illusion? På senaste tiden har jag faktiskt seriöst börjat fundera på det. Om det bara är ren bullshit eller om det faktiskt är så att jag blir visare och klokare med tiden? Eller.. visare och klokare kanske inte är de rätta orden egentligen.. men.. mer att allt blir klarare i skallen? Fattar ni hur/vad jag menar då? Som att jag blir mer och mer medveten och uppmärksam. Mera mindful.
 
Nej. Här kan jag inte bli gammal hörrni. Trots att vi valt att flytta tillbaka hit nu.. och att Sverige faktiskt är ett fantastiskt bra land på många sätt och vis.. så fattar jag nu att jag inte kommer att vilja bli gammal här. Men. Vi kör på här ett tag nu, vem vet hur länge (?).. Sen får vi se. Portugal finns kvar. Och min plan som jag pratade om i förra inlägget, är fortfarande kristallklar och kommer att förverkligas.
 
Men idag, just idag, saknar jag Portugal extra mycket.
 
 
 
 
Några bilder från de första dagarna i Portugal efter att vi flyttade dit.
 
Kram på er!
LÄGESRAPPORT OCH LITE AV VAD JAG VILL HÄR I LIVET
Hej allihopa! Nu är det tre veckor kvar ungefär tills vi börjar rulla tillbaka till Sverige.. Det känns så konstigt att jag längtar efter mitt hemland så pass mycket som jag gör. Trodde aldrig det skulle hända. Vill bara hem, börja om, ta nya tag.. Börja ett nytt liv. Så jäkla konstigt! Livet är så knasigt. Men på nåt sätt så ser jag allt så mycket klarare och jag känner mig klokare.. typ som att ett ljus gick upp för mig och jag ba ahaaaa! Är ni med vad jag menar?
 
Jag hoppas bara att det kan bli rätt för oss den här gången. Vi behöver "lugn och ro" nu, ett stadigt och origaniserat liv med någorlunda rutiner. Fokus på jobb och karriär men ändå med balans och en sund livsstil. Där förutom att jobbet för oss är något roligt och en stor passion hos oss båda, också har en fritid som bryter av med andra roligheter.. eller också bara lugn och ro och slapp i soffan. Fan det änns som att vi båda växt något så otroligt av det här ändå. Låter som att vi skulle vara 12 år.. men ni kanske förstår..
 
Jag/vi vill jobba med vår konst mer än någonsin. Vi vill kunna hjälpa djuren med hjälp av just konsten i framtiden. Liksom ge tillbaka på något sätt.. Kanske starta en insamling och där vi personligen ser till att pengarna kommer till rätta? Och där vi personligen och fysiskt kanske kan vara till hjälp?
 
Jag vill leva tills jag blir gammal och grå tillsammans med min andra halva, min själsfrände, min bästa vän och min livs stora kärlek Marco. Jag vill ha vårat mysiga lilla hus en dag tillsammans med honom och våra djur. Jag vill bara att allt ska få falla på plats och att vi får lugn och ro i våra själar och i vårt vardagliga liv. Att vi ska få hitta vår plats här i livet.
 
 
Så snälla Gud, om du finns eller om något annat där uppe med högre makt finns.. hör min/vår önskan ♥
 
 
 
Lite muppigt avslut på detta inlägg men vafan.. Haha..
Hoppas ni har det bra! Vi hörs nästa gång vi hörs. Kram på er!