Nu känns det som att jag börjar bli redo att berätta för er.. Många vet redan, vissa har haft en aning, andra får veta nu: Vi flyttar hem till Sverige igen! Kände någonstans att jag ville ta det från allra första början.. så häll upp en kopp kaffe, luta er tillbaka och njut höll jag på att säga..
 
För 10 år sedan träffade jag min Marco i Portugal, dvs år 2007. Det var när jag, mamma och pappa flyttade till Portugal för att prova på att bo där permanent. Något jag vet mamma och pappa pratat om länge, att bo i ett land med ett varmt klimat året om. Varför blev det just Portugal? Därför att min syster redan bodde där sedan 2003 då hon fick ett jobb på ett svensktägt hotell. Under tiden träffade hon sin kärlek där och de valde att bli gravida. När nyheten nådde resten av familjen i Sverige slog vi slag i saken och bestämde oss för att faktiskt packa en lastbil med allt vi ägde och flytta. Vår familj skulle bli återförenade och mamma ch pappa skulle bli mormor och morfar och vi skulle få bo i härligt varmt Portugal med 300+ soldagar om året.
 
Men vad skulle vi göra i Portugal? Vad skulle vi jobba med? Jag hade precis tagit studenten. Jag var 18 år ung. Mamma började prata om att utbilda sig till nagelteknolog innan flytten till Portugal och öppna en nagelsalong där, tillsammans med min syster. Jamen det kanske kan vara nåt tänkte jag och hakade på utbildningen. (Hade inga direkta framtidsvisioner som 18 åring..) Pappa skulle ta hand om den administriva delen i företaget samt driva ett Internetcafé som låg i anslutning till salongen. (Internetcafé, finns det ens idag? Tänka sig så mycket tekniken utvecklats på bara 10 år!) Sagt och gjort, vi flyttade till södra Portugal och öppnade vår salong+café. I januari 2007 bar det iväg från ett snökaos i Sverige till Portugal.
 
Tre månader senare i April träffade jag Marco och sedan första dagen vi träffades har vi varit oskiljaktiga och hållt i hop i vått och torrt. Månaderna gick, salongen gick trögt, pengarna sinade, jag blev riktigt sjuk psykiskt trots att jag var så himla nykär och mamma och pappa började längta tillbaka till Sverige av olika anledningar. I September samma år flyttade vi tillbaka till Sverige. (Men min syster stannade kvar) Hur det skulle bli mellan mig och Marco var då oklart. Han var ju kvar i Portugal och jag nu i Sverige. Men saknaden var så enorm, det var som att vi hörde ihop. Vi ringde varandra dagligen och telefonräkningarna blev dyra. Inte långt efter vår hemflytt, kom Marco och hälsade på mig i Sverige för första gången.
 
Därefter börjar vårt liv i Sverige tillsammans. Efter några Sverigevisiter betsämde Marco sig för att flytta till Sverige och bo med mig i min första egna lägenhet. Jag hade fått jobb på Max Hamburgare. Några år senare fick Marco jobb på min pappas jobb i en fabrik där han jobbade i några år innan han tog tjänstledigt för att prova på tatueringsyrket och det visade sig att det var det han skulle hålla på med i framtiden.
 
I 9 år bodde vi i Sverige och för vartenda år som passerade velade vi fram och tillbaka, ska vi flytta till Portugal eller inte? Vi ville ju egentligen bo i Portugal hela tiden pga av klimatet och livsstilen där. Men i sista sekund hade vi alltid ändrat oss och bestämt att nää, vi stannar i Sverige. Det är ju ändå ett tryggt system här osv.. Om och om igen höll vi på sådär. Tills vi en dag satte ner foten för oss själva och sa, om vi inte gör det här nu, så kommer vi aldrig få veta vart vi hör hemma. Så vi bestämde oss för att prova på att leva och bo i Portugal, där vi en gång träffades för första gången.
 
I februari i år sa vi hejdå till vårt liv i Sverige och packade vår lilla buss full med våra tillhörigheter och bilade ner till Portugal. Vår hund Selma följde självklart med. De första månaderna här var sagolika, som en dröm som äntligen gått i uppfyllelse. Jag älskade varenda minut, varenda sekund. Vi hade äntligen gjort det! Vi hade flyttat till Portugal! Och tanken var att bygga ett nytt liv här och stanna för gott. Bli gamla här. Jag minns mig själv säga flera gånger, jag flyttar aldrig tillbaks till Sverige igen! Men ju mer tiden gick desto mer började jag observera Portugals nackdelar.. och även längta efter min familj något så fruktansvärt. Jag har alltid haft svårt att skaffa vänner och jag vet varför jag har det svårt och här där jag trodde att det skulle bli enklare, upplevde jag att det kanske ändå blev svårare.. Jag kände mig ensam i Sverige men hade ingen aning att jag skulle känna mig ännu mer ensammare i Portugal. I Sverige hade jag ändå min familj, min släkt och några fåtal vänner. I Portugal kändes det som att jag inte hade någon. Jag hade förvisso alltid Marco och alltid hans familj. Men ändå.. Det var något som saknades..
 
Sedan började jag se hur systemet fungerar här, vilket inte fungerar alls.. Jag har aldrig sett ett ställe så nerskräpat som här under sommarmånaderna pga turismen (Antar jag?). När jag har varit ute med Selma på promenader har jag blivit alldeles förskräckt av allt skräp som slängs överallt. Det är glasflaskor, ölflaskor, konserver, plastförpackningar.. alltså allt! Sen är det djurhållningen här. Mitt hjärta blöder! Varenda dag får jag upp olika fall på mitt nyhetsflöde på Facebook där framförallt hundar far illa, blir övergivna och dumpade i sopcontainers, levande! Valpar kastas alltså levande i soptunnan för att ägarna inte vill ha dom?! De ses inte som levande liv utan som en sak? Det är så ofantligt många hundar här som behöver nya hem, som behöver fosterhjälp och som aldrig får det och därför blir avlivade istället. Det finns en få skara människor här som gör allt för att hjälpa dessa utsatta djur och som driver shelters och sancturarys vilket är fantastiskt, vilket jobb de gör! Men det finns omöjligt plats för alla och alldeles för många far illa.. Det är ett sånt megastort problem här och jag förstår inte hur vi ska få stopp på det?! Det råder sådan stor okunskap kring djur och miljö här och jag tycker att utbildning i tidig ålder inom dessa ämnen kanske vore en början? Det är livsviktiga ämnen! Hur ser ni på detta? Vad finns det för lösning? Finns det ens en lösning? Måste man ge sig in politiskt för att få en förändring?
 
De hetaste månaderna här i södra Portugal har varit hemska. Det har inte regnat en droppe på över 4 månader och jag trodde aldrig att jag skulle sakna regn så mycket som jag gör just nu. Allt är så torrt, vegetationen skriker efter vatten. Dagarna bjuder på temperaturer omkring 40 grader och det blir korta promenader med Selma pga hettan. Man håller sig inne för det är för varmt för att gå ut och man vill inte ligga på en packad strand för det är så enormt mycket tursiter här under sommarmånaderna. Trafiken är kaos, de kör som galningar och jag är livrädd när Marco är ute och kör. Visste ni att Portugal har bland de flesta trafikolyckorna i Europa? Jag var själv med om en stor bilolycka när jag bodde i Portugal första gången som 18 åring. Bilen fick skrotas och jag borde ha varit död idag. Men någon måste ha vakat över mig.
 
Detta är några utav Portugals nackdelar. Samtidigt är Portugal ett underbart land med massor av fördelar som inte Sverige har och så har naturligtvis Sverige en massa fördelar som inte Portugal har. Och vise versa. Med detta sagt så finns det både för och nackdelar med att leva och bo i de båda länderna. Att leva och bo här den här gången har varit så enormt lärorikt. Shit vad jag har växt som människa, mognat, fått reflektera över saker och ting, fått perspektiv och insikter som jag aldrig trodde att jag skulle få.
 
Det finns såklart flera anledningar till att vi tagit beslutet att flytta tillbaka till Sverige, men jag behöver inte gå in på allt i detalj. Våra framtidsvisioner och planer har blivit tydligare under tiden vi bott här, nu är vi ännu säkrare på vad vi vill göra och vad vi vill få ut av våra liv. Och älskade Portugal finns ju kvar! Kanske vill vi något helt annat om några år? Kanske är det som pensionärer vi ska bo här? Man vet ju inte.. Som människa ändrar man sig och ibland måste man prova sig fram för att få svar.. Sverige och de planer vi har där känns rätt just nu. Tack vare de insikter och erfarenheter vi har fått av att bo här i Portugal nu så tror jag att vi kommer att uppskatta det Sverige har att erbjuda på ett helt annat sätt. Kanske var detta meningen, att vi skulle flytta till Portugal för att bli lite klokare och för att få oss lite perspektiv? Jag tror det jag.. Kanske var inte tiden den rätta förut, att flytta till Portugal, det var nu som vi skulle flytta, inte för 3 år sen, 5 år sen eller 8 år sen. Utan det var nu vi skulle bo och leva här. Det var nu vi var som mest mottagliga för refkletioner och det var nu som vi var mogna för detta. Vi hade aldrig kommit fram till allt detta om vi hade bott kvar i Sverige. Då hade vi ju fortsatt att vela fram och tillbaka för resten av våra liv.
 
Ibland blir inte livet riktigt som man tänkt sig, men det behöver inte bli skit för det. Det kan till och med bli ännu bättre för att livet inte blir som man tänkt sig. Livet är en resa. En resa full av lärdom och man lär så länge man lever. Skaffar sig erfarenheter.
 
Ja.. så ligger det till. Vi flyttar hem till Sverige igen. Tänk så det kan bli?! Vi planerar hemfärd eventuellt någon gång i November. Men vi får se, det är en hel del saker som måste fixas och så.. Jag håller er troligtvis uppdaterade här på bloggen i vanlig ordning. Har ni frågor eller funderingar så är ni mer en välkomna att ställa dem i kommentarsfältet nedan. Jag svarar på allt.
 
Återanvänder den här bilden igen bara för att jag tycker att den passar väldigt bra till inlägget.
 
Tack för att du läste ända hit. Tack för att du följer min resa. Och tack för ditt stöd ♥
 
// Sandra
Kommentarer:

Lars:

Skriven:

Jag arbetade och levde utomlands på olika platser
Men 2014. Längtade jag tillbaks till mitt hemland Sverige. Borta bra hemma bäst eller??

Svar: Ja, det kanske är så? Vem vet..
kandees.com


Jennie :

Skriven:

Det är resan dit som tar dig till destinationen ... man måste göra vissa resor i livet för att ha egna
Åsikter och värderingar om olika ting. Portugal står ju kvar och som tur är Sverige med. Det finns en hel värld att utforska. Ni kan få det bästa av minst två länder. Modig är den som lever ut sina drömmar. Den som bara drömmer får aldrig veta och den som vet är den som har svaren. Jag tycker det var bra att ni fick göra detta. Inget land är bättre än det andra men jag tror att man måste trivas med sitt liv över lag för att trivas någon stanst . Sverige är bra på många vis. Portugal på sitt vis. Nu vet ni vad som passar er bäst och det vet bara ni ❤️

Svar: Du har så rätt syster <3
kandees.com


Elisabeth:

Skriven:

Hej Sandra
Tänk vilken resa du gjort mentalt och själsligt!
Minns den dagen vi träffades och vilken underbar människa du är
Nu som då
Önskar er stort lycka till / kram

Svar: Men åh finaste Elisabeth, tack! Jag minns också första dagen vi träffades du och jag. Kommer aldrig glömma våra möten. Älskade att vara hos dig <3 Minns du det där pappret som jag antecknade på medan du såg in i min framtid? Kommer du ihåg att jag nämnt för dig tidigare att jag aldrig hittade på det pappret igen? Det är fortfarande spårlöst borta och jag hittar det inte någonstans, skulle vara så roligt att se vad jag hade antecknat där, om något av det du förutsedde "slagit in". Jag kanske helt enkelt råkat slänga det.. Eller så dyker det upp någonstans där jag minnst anar det.. Vem vet?
Massa varma kramar till dig!
kandees.com


Annika:

Skriven:

Välkomna tillbaka! Kanske vi ses på Friskis någon gång framöver. ;-)

Svar: Tack! Ja det kanske vi gör :)
kandees.com


Sallie:

Skriven:

Kände det på mig så som du hintat ;)

Svar: Jaaa hihi :)
kandees.com


Maria:

Skriven:

Så glad för din skull att ni känner att ni har fått så många nya insikter och utvecklats. Det var nog helt klart meningen alltihop. Jag önskar er varmt lycka till med flytt och allt! Tack för att vi får följa din resa, du inspirerar! ❤

Svar: Åh tack Maria! Så glad jag blir av att läsa din kommentar, tack snälla du <3 Kramar
kandees.com


World by tina:

Skriven:

Precis som du säger, hela livet är en resa. Bara att göra precis exakt det man vill.

Svar: Ja visst är det så, man måste prova sig fram för att hitta det som känns bäst. Kram
kandees.com


X-Chel:

Skriven:

Åhh, välkommen tilbaka!! Ta hand om dig/er!

Svar: Tack snälla :) Kram
kandees.com


Amanda:

Skriven:

Älskar hur du skriver, så målande och lätt att läsa och förstå :)
Och till dina frågor angående hundarna och djurhållningen! Jag jobbar på djurens rätt och där har jag lärt mig att den största påverkan är information! Så som du skriver, utbilda människor i djurhållning. Samt skaffa ett system där man kastrerar vilda hundar. Eller skaffar ännu fler shelters. Men först och främst utbilda och informera så att den vanliga människan inte begår misstag med djuren från början utan respekterar dem som de underbara varelserna de är... nä jag mår riktigt dåligt av sånt :( så förstår att det är en stor nackdel om man ska bo och leva där. Var nyligen i Spanien och fick även där se hemsk djurhållning. Tänker fortfarande på de stackars valparna som var instängda och sönderstressade i en liten bur. Önskar jag kunde rädda allihop men det går ju inte! Man vill ju inte heller ge pengar till idioten som sålde dem för då kommer ännu fler valpar hamna där i framtiden. Utbildar mig just nu till hundpsykolog så det blir inte bättre av att man kan läsa av deras signaler heller. Otroligt smarta och verbala djur som människor skiter på. Märker att jag blir arg nu ahah och märker även att min kommentar blev väldigt lång men så är det :D hoppas att jag i framtiden kan hjälpa hundar, speciellt i utsatta länder där de inte blir uppskattade för de som deras kapacitet. De är ju trots allt det ända djuret som har lärt sig att kommunicera och förstå ett annat djur, nämligen människan. Så vem är egentligen smartast? :) måste även säga att du inspirerar mig otroligt mycket, jag målar inte speciellt mycket själv, inte så seriöst som dig i alla fall. Men din livsstil inspirerar mig otroligt mycket! Så tack <3

Svar: Tack snälla du för dina ord <3 <3 <3 Massa kramar!
kandees.com

Kommentera här: