DEL II - TYST, KALLT, GRÅTT OCH DÖTT

Sedan kom äntligen våren och allt liksom började födas till liv igen. Träden började få sina löv och blommor började titta fram ur jorden. Som att den måttlösa längtan efter sol och lite värme äntligen var över. Människor började att vistas utomhus igen och stämningen blev helt plötsligt väldigt annorlunda. Atmosfären. Fattar ni vad jag menar? Allt föds igen, livet kommer tillbaka och allt det mörka är som bortglömt. Livet blev helt plötsligt lite mer socialt. Man träffade andra, grillade och hittade på mera saker. Ibland räckte det bara med vetskapen om att solen lyste där ute och värmen hettade. Man behövde inte ens göra något speciellt. Mina frukostar kändes genast lite bättre, jag kunde titta ut genom köksfönstret och se färger och liv istället.

Men det gick alldeles för snabbt. De där enstaka sommarmånaderna. Som att bläddra blad och helt plötsligt släckte någon lampan. Det blir tyst igen. Det som fanns kvar därute medan alla gått in, är några ensamma torra fallna löv som sveper förbi på den fuktiga kalla marken. Tyst, kallt, grått och dött. Nu är det mer än ett halvår tills nästa sommar igen. Och tiden dit går såååå långsamt.

Såhär har jag mer eller mindre känt i hela mitt liv i Sverige. Många tänker nog vilken bitter människa. Och ni har helt rätt. Jag var bitter i Sverige. Ända sen jag var liten har jag alltid sagt att jag kommer inte bo i Sverige för evigt. Aldrig. Jag måste bo i ett varmt land där solen alltid lyser. Ett tropiskt land. Jag har alltid sagt det. Jag hör inte hemma i Sverige. Somrarna i Sverige var allt för korta. Jag behöver mer sol. Mer värme. Jag fixade inte vintrarna i Sverige. Jag hade försökt så många gånger att acceptera vinterhalvåret, göra det bästa av det.. Men det har alltid varit halvhjärtat. Just det där kalla, gråa och känslan av att allt är dött. Jag får helt seriöst rysningar av obehag i kroppen när jag tänker på det.
 
Så, det kom väl inte precis som någon nyhet för mina nära och kära när vi berättade att vi skulle flytta till Portugal. Idag har jag och Marco bott i Portugal i exakt 4 månader. Det känns däremot som att vi har bott här så mycket längre. Kanske för att man här gör saker hela tiden och man träffar så mycket olika människor att det gör att det känns som att tiden går alldeles för snabbt istället. Ibland känns det som att man inte hinner med sina måsten, och det är väl på både gott och ont :) Livsstilen är annorlunda, människorna är annorlunda och atmosfären känns gladare och lättsammare. Kontrasten mellan Sverige och Portugal är markant. Och jag njuter varje minut utav den.
 
För någon vecka sedan nådde temperaturen närmare 30 grader och havet var extra klart den här dagen. Verkligen sådär kristallklart. Vi bestämde oss för att snorkla. Vi såg både delfiner, hammarhajar och blåfläckiga stingrockor. Nej det gjorde vi såklart inte. Men jag älskar att snorkla. Att se vad som finns/hur det ser ut under havsytan är för mig obeskrivligt fascinerande oavsett vad jag ser där.
 
Jag och Marco tog med oss lilla Selma till en pytteliten strand där vi var helt ostörda. Bara vi tre. Havet var så stilla och klart och vattentemperaturen runt 20. Så ljuvligt! Vi tog en simtur tillsammans, alla tre, Selma simmade mellan mig och Marco. Så himla härligt ♥
 
Och här är hon, Selma. Nöjd och glad efter en simtur i det stilla havet ♥
 
En trött Selma som till slut däckar efter en heldag på stranden :)

Frukost har aldrig varit riktigt min grej. Men den här otroligt supernyttiga frukosten går på något konstigt sätt alltid ner! En "napolitana" (Typ, crossiant fylld med chokladsmet, toppad med chokladströssel och florsocker.. ja alltså ni hör ju själva.. Vem hade tackat nej?) och en kopp kaffe! Lyxfrukost för under 20-lappen. Farligt billigt. Celluliterna på min mage älskar den här sortens frukost förstår ni.
 
Vi träffar Marcos familj väldigt ofta. Minst en gång i veckan träffas vi för att äta middag ihop. Då samlas vi, jag och Marco, Marcos syster och hennes man och deras son och så Marcos pappa och hans fru och äter dundermiddag i hop. Ofta får vi med oss hemmgjorda marmelader, honung eller växter från deras trädgård. Som den här gången när vi fick lagerblad, persilja, timjan, mynta, oregano och citroner med oss hem. Hur underbart fantastiskt är det inte?! Jag verkligen älskar det familjära levnadsättet här och känner en sådan enorm tacksamhet som får vara en del av den här fina familjen ♥
 
En vanlig tisdagkväll, träffar vi några vänner som bor några hus bort för att äta middag ihop. Vi sitter ute på balkongen och pratar, skrattar och dricker vin och öl ända tills klockan hinner bli 2 på natten. I Portugal finns ingen morgondag. Det är här och nu som gäller :)

(Mer eller mindre)

Den här bildern är tagen direkt från vår balkong en kväll. Solnedgångarna här är makalösa ibland. Ja ni ser ju själva. Ibland kommer jag på mig själv stå där med öppen mun och hakan typ nere mellan knäna.. Jag får nypa mig själv i armen för att se så att jag inte drömmer.
 
Jag är så innerligt glad att jag gjorde det här. Att vi gjorde det här. Att vi äntligen tog steget och flyttade. Även om Portugal inte är ett främmande land för varken Marco eller mig så har det ändå funnits en del rädslor över att flytta från Sverige och deras "trygga system", ett system som inte extisterar i Portugal på långa vägar. Men om nu detta "trygga system" i Sverige på något sätt skulle definiera pengar dvs ekonomisk trygghet, så är det för mig inte värt det liv jag ändå upplevde att jag hade där. Jag är hellre fattig här i Portugal än rik i Sverige. Missförstå mig rätt. Det finns både fantastska fördelar med både Sverige och Portugal, och det finns självfallet mindre bra sidor med de båda länderna. Frågan som ändå avrundar det hela är, vad värderar du i ditt liv du och vad vill du fylla det med?
A-M Forsman

Käraste vännen! Blir så glad när jag läser hur Ni har det,,,ja här i Sverige var ni ju inte ute så mycket bland andra,,,men jag tycker nog att det mesta handlar om vad man själv vill och gör. Livet blir ju lättare att leva när vädret är bra,,men jag gillar våra fyra årstider,,tyckte det kändes så underligt med nästan ständig värme då jag var i USA ...Sköt nu om er och ha det fortsatt bra,,,puss och kram till er båda och "klapp, klapp" på Selma...farmor "ammis"

Svar: <3 <3 <3
Sandra Nobre

Ninni

Så fina bilder! ser magiskt ut. Kommer du lägga upp fler bilder på ert boende? jag är intresserad av inredning så det skulle vara kul att få se hur ni inreder o så :)

Svar: Tack snälla! Ja, jag kanske lägger upp bilder på vissa delar av vår lägenhet så småningom. Vi hyr ju bara den här lägenheten tillfälligt, så det känns inte som att det rikgit är "vårt" och därför har vi inte lagt ner alltför mycket prestation på inredning. Vi hoppas att kunna skaffa ett place i framtiden sen som vi kan kalla "vårt" och då också lägga mer energi :)
Sandra Nobre

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress