Jag vet inte om det är för att det är den där tiden på månaden.. ni vet lingonveckan. Eller om jag bara har en liten depp-period. Men just nu känns det lite tungt och jag vet att det är en skam att jag säger så för jag har ju verkligen ingenting att klaga på. Jag liksom skäms över att känna mig nere, tillåter mig inte. Jag tänker alltid att jag får inte känna såhär för det finns dom som lever i ett helvete så upp med hakan och var tacksam istället. Och det är jag. Alltså det är jag verkligen. Men jag kan inte hjälpa det, att jag känner mig lite låg för tillfället, och att jag gör det till en så pass "stor" grej att jag till och med ens skriver om det här för er, när jag bara borde rycka på axlarna och tänka att äsch, det går över snart. Ellerhur? :)
 
Men jag tror att det också är lite utav en rädsla som sitter i mig lite från mina tidigare riktigt djupa depressioner som jag haft. Det finns en liten oro så for jag känner mig lite nere numera, och det är att det är en ny depression som håller på att växa fram, är ni med vad jag menar? Jag blir rädd.

Fast jag har ju lingonvecka nu, och jag försöker att intala mig själv att det är den som spökar.
För jag känner mig sådär värdelös. Ni vet, sämst i världen. Ful och värdelös. Är inte det lite typiskt pms:igt?
 
Vi säger att det är lingonveckan som spökar. Visst?
 
Jag gillar egentligen inte att bli för personlig och att öppna mig såhär på bloggen. Jag är rädd att bli dömd, en en annan rädsla jag önskar jag en dag blir kvitt helt. Kanske är det därför bra att skriva såna här inlägg ibland, där man låser upp sitt skal lite? Bara för att trotsa sin rädsla menar jag? Låta det få bära eller brista helt enkelt? Eller borde man hålla tyst om sånt här?
 
 
 
Började på en ny målning i går. Den är egentligen inte i gråskala som bilderna visar, den kommer att vara i färg. Jag hade hoppats på att kunna göra den i samma anda som The Golden Pinapple som jag älskar. Önskar att jag kunde lyckas skapa samma känsla men jag har dessvärre inte haft något bra flow alls. Jag har målat över och målat om och målat över och målat om. Så det är inte alltid en dans på rosor det här.. Men jag vill fortfarande intala mig själv att det är den där jäklans lingonveckan som ställer till det. Fast jag tappar liksom tron på mig själv. Detta eviga selfbattlandet alltså. Det är bara kämpa på.
 
:)
 
Hörrni jag är ledsen att det här inlägget inte sprider den där glada härliga energin som jag egentligen vill. Det var inte meningen att jag ens skulle skriva det här men det bara kom när jag började knappa på tangenterna så jag hoppas att ni inte misströstar ♥ Kramar och kärlek till er!
Kommentarer:

Agneta Emerson:

Skriven:

Vet du Sandra! 🌸Jag tycker att du har varit jättemodig och stark som gjort denna livsomställning att byta land och tillvaro. Självklart så är det väl inte konstigt att du inte är på topp hela tiden. Reaktioner måste ju få komma fram. Nyligen var du ju så tacksam och glad och nu är det dags för en liten down, och det är precis lika okej! Snart så går det uppåt igen, var rädd om dig. Kram från Agneta 💕


Anonym:

Skriven:

Hej, fina du!

jag har alltid velat besöka portugal och nu tänker jag ta tag i det.. kan du inte tipsa lite mer om intressanta ställen/restauranger m.m. man kan besöka? och inte sånna turistfällor hehe tänkte ta 1 vecka semester..


Minna:

Skriven:

Du skriver att du är rädd för att bli dömd vilket inte är konstigt. Men du dömmer dig själv. Att döma och förminska sina egna känslor och rädslor kan många gånger göra det värre. Och att du har dåliga erfarenheter av djup depression gör det inte lättare. Men du har erfarenheter och mer kunskaper om livet nu. Jag tror att du hitta en väg genom depp perioder eller ett bra sett att acceptera att dom kommer.
Du är en helt fantastisk konstnär och verkar även vara en riktigt fin människa😊


Maria:

Skriven:

Hej Sandra!
Ibland tuffsar livet till en på nytt och man får faktiakt lov att må dåligt och vara nere även om man har allt man kan önska sig i världen. Såna känslor är inte alltid logiska, men det bästa man kan göra är nog att bara tillåta alla känslor komma, låt dom få ta plats så att att dom får en chans att luftas och sen försvinna. Om du stänger inne dom, hur ska dom då kunna flyga iväg? Viktigast är väl att inte fastna i dom känslorna utan låt dom ta plats men endast för en begränsad tid. Hoppas inte det låter rörigt. Och glöm inte, du är inte ensam i detta! Tack för att du öppnade upp dig och var inte rädd för det, du är inte mer än människa afterall. All kärlek till dig och jag sänder dig lite extra styrka ikväll <3<3 Keep up the good work! Du är grym!


Louise:

Skriven:

Självklart kan du skriva om dåliga dagar! Det här är ju Din blogg, och att ventilera tror jag bara är nyttigt. Vi är väldigt många som har mens, så det är nog ingen som tycker att det är konstigt eller för personligt att nämnas. ;)
Det känns säkert bättre snart!!
(Och om köparen av wild råkar se detta, och känner att den inte hittade rätt plats för den, så kontakta mig. Man kan ju alltid hoppas 🙈😊)


L:

Skriven:

..och den nya tavlan ser fantastisk ut!!


vera:

Skriven:

Våga alltid prata om hur du mår, vill du berätta så ska du berätta. Just på bloggen är jag nästan övertygad om att du inte behöver vara rädd för att bli dömd, vi är ju här för att vi ser upp till dig på olika sätt. Jag hoppas att du känner dig bättre snart,
Styrkekramar 💜


Jasmine:

Skriven:

Sandra, det det är jätteviktigt att erkänna att man mår dåligt! Samtidigt vill jag säga till dig att det är helt okej. Det finns inte alltid en mening till att man mår dåligt, ibland kommer det bara och ingenting fungerar. Även om det kanske var lingonveckan som ställde till det, så är det okej om du är låg. Och jag tycker att det är bra att du delar med dig på bloggen. Att satsa helt på att leva som konstnär låter ju så himla fantastiskt och drömmigt, men som du säger kanske det inte alltid är en rak väg att vandra, och det tycker jag är fint och viktigt att vi får ta del av. För samtidigt som du har svårigheter att få ihop känslan i den här tavlan, så fick du det i The Golden Pineapple. Du kan ju. Du vet det, och vi vet det. Ibland är man inte på topp bara.
Kram.


Sandra:

Skriven:

Har följt din blogg sedan KanDee, men i och med att aktiviteten på bloggen minskade så gjorde mina klick in hit också det. Blev alltid lika glad när jag såg att det kommit en uppdatering. Förstå då lyckan nu, när jag inser att du gjort en nystart! Och flytten, så himla häftigt!
Älskar din blogg, din konst och hur du skriver. Dina guldkorn är dock när du blandar in lite personligt i dina texter. Du verkar vara en väldigt fin människa!


Julia:

Skriven:

Har du tips på några lite billigare akrylfärger? Vill verkligen börja måla med akryl, men vill inte lägga ner så väldans mycket pengar innan jag är säker på att det är något för mig. Skulle verkligen uppskattas, kram.


Rangel:

Skriven:

väldigt underbart!


evelina.itgirls.se:

Skriven:

Jag håller på med en serie inlägg om vilka bloggar jag läser och undrar om jag kan få använda några av dina bilder till länken till din blogg?

Svar: Självklart får du det! Vad kul! Ska bli spännande och titta in på din blogg sen när det kommit upp! Kul att du fortfarande hänger kvar här på min blogg :) Det uppskattar jag enormt :) kram
Sandra Nobre

Kommentera här: