FISKA KOMPLIMANGER OCH SYMPATI
Jag har precis avnjutit en kopp kaffe och läst/svarat kommentarer här på bloggen. Jag tänkte på en sak gällande det här inlägget, jag hoppas att ni inte tog det som att jag ville fiska komplimanger eller sympati. Det var inte alls min avsikt när jag skrev inlägget. Men när jag gick igenom kommentarerna till inlägget och fick se att jag fått så otroligt fina komplimanger så blev jag samtidigt lite illa till mods eftersom min strävan inte alls låg i att folk skulle känna sig tvugna att skriva hur bra eller fin jag är.. Förstår ni hur jag menar? Missförstå mig rätt nu, jag är så innerligt glad över alla de fina orden jag fått, de har gått rakt in i mitt hjärta. Vartenda ord. Men jag fick liksom bara en känsla att "Gud tänk om folk tror att jag skriver allt det här bara för att jag vill att folk ska skriva motsatsen till mig? Att jag bara är ute och fiskar komplimanger?"
 
Åh nej.. Självklart inte.
 
Nu när jag läser igenom inlägget igen så förstår jag att min avsikt nog bara var att helt enkelt få utmana mig själv och mitt egna mod i att skriva ett inlägg där jag öppet och ärligt berättar för mina läsare om ett av mina största personliga problem. Att ha tapperheten att erkänna en omfattande svårighet i mitt liv som jag skäms över.. Att blotta sig. Typ som att förtälja en sanning om sig själv, eller att avslöja en hemlighet som man gått runt och burit på och som tyngt en.
 
Jag skrev ju även en del om personlig utveckling och hur man jobbar med sig själv och sina problem och att det är det jag hela tiden försöker att göra, att utvecklas, komma över fobier och att bli en starkare individ. Att växa. Jag är så långt i från perfekt, ingen är ju egentligen det och ingen kommer någonsin att bli det heller och jag har samtidigt mycket kvar att lära om mig själv och livet. Men att försöka att göra sitt bästa för att må bra på ett ärligt sätt är iallafall ett sunt mål som jag strävar efter.
 
Så med det sagt hoppas jag att ni inte tolkade mitt inlägg på "fel sätt".. och att jag självfallet är jättetacksam och glad för alla de peppande kommentarer och komplimanger jag fått. Tack! ♥
 
 
Min senaste målning "The Walk" och dess namn speglar just det här som jag pratar om. Att vandra. Att gå framåt. Och att hennes krona på huvudet speglar att det är "vi själva som sitter bakom ratten och styr". Det är därför som jag oftast målar just kronor och huvudbonader på mina dolls/ansikten/tjejer för att på ett visuellt sätt förmedla att "allt sitter i huvudet" och vi har ett eget val i hur vi styr vår väg.
 
Jag tror inte ens vi själva förstår hur mycket vi egentligen är kapbala till att göra med hjälp av våra hjärnor. Jag vill iallafall väldigt gärna tro på den etablerade myten om att vi bara använder ca 10% av hjärnans kapacitet.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress