Har ni tänkt på hur mycket man tänker hela tiden och hur sällan man faktiskt gör verklighet av sina tankar och de idéer man tänker? Tänk så knasig man är. Tänk så mycket mer kreativare man vore då.
 
Jag har ofta en benägenhet att tänka alldeles för mycket, ha alldeles för mycket idéer, se alldeles för mycket vackra bilder i mitt huvud, filosofera, grubbla. Jag målar i huvudet. Ser färdiga verk. Målar. Mästerverk. Så enastående vackert.
 
Frågan som lyder är dock hur jag får allt som rör sig i mitt lilla huvud att bli verklighet. Hur får jag ut det. Varför får jag inte ut det? Varför drar jag mig från att få ut det? Förstår ni hur jag menar? Det är precis som att jag är rädd att det inte ska bli så som jag visualiserar det i huvudet. Att misslyckas med att uppnå mina egna förväntningar.
 
Men det finns ju allvarligare saker att vara rädd för kan man ju tycka. Det här är ju bara konst..
Vad är väl en bal på slottet? Lite så.
 
The Golden Pineapple. Den målningen verkar jag däremot på något konstigt, underligt, märkligt sätt ha fått ur mig utan några vidare käppar i hjulen. Och då pratar jag om mina egna käppar. I mitt eget hjul. Jag såg den här bilden i mitt huvud en kväll när jag försökte sova. Poff! Så var den där bara. Så vacker. Wow det här måste jag försöka måla, tänkte jag. Hur jag lyckades med att faktiskt göra min minnesbild till verklighet är en annan historia.. För jag vet verkligen inte.
Kommentarer:

Vera:

Skriven:

Jag tycker det är svårt att måla eller rita det som dyker upp i huvudet, just för att jag ger upp när det inte blir som jag tänkt mig. Därför börjar jag ofta och så blir det vad det blir, vaga idéer fungerar men färdiga verk vågar jag aldrig försöka mig på, så jag förstår precis vad du menar.

Kommentera här: