// Mixed

ÅNGEST

En gammal kär teckning från 2009 tror jag året var.. Lovebird.
 
Hur ska jag börja det här inlägget efter det som hände i fredags? Dagen som skulle bli en sådan speciell och älsklig dag för mig och min Marco då vi firade 10 år tillsammans. En dag att minnas med glädje och med kärlek och värme i hjärtat. Dagen vi vaknade upp till att älska, att skratta, att minnas tillbaka, att njuta av.. men som slutade i tårar av ren och skär sorg, hat, ilska och ångest.
 
Terrorattacken i Stockholm som ägde rum den 7 april 2017. På min och Marcos 10 års dag. Jag kommer att minnas denna dagen för resten av mitt liv. Både med kärlek och sorg. Skit och vidriga saker händer överallt i världen. Men i fredags kändes det så nära. Förstår ni vad jag menar? Som att jag nästan kunde känna vibrationerna i mitt egna skinn av hur lastbilen rusar fram där bland folket på gågatan.
 
Det jag inte kan sluta tänka på är de familjer, släkt och vänner som nu har mist någon, den eviga sorg de nu måste tampas med, bearbeta, leva med efter att ha förlorat någon de älskar. Ett av offren var ett 11årigt barn.. alltså jag får rysningar.. Mamman och pappan till det barnet som just nu då jag skriver det här förmodligen inte slutat att fälla sina tårar.. Och den lidliga oron hos dem som har någon på sjukhuset just nu som kämpar för livet. Förlåt det är hemskt att jag skriver om det här i den här andan man jag bara. måste. få. det. ur. mig.
 
Jag får ångest.
 
I bland är jag så rädd för att leva. Lika rädd är jag för död.
Jag är rädd för hat och ondska. Precis vad hat och ondska vill.
Det finns inget skörare än livet. Men inget är starkare än kärlek.
Så fortsätt sprida kärlek. För jag vill tro att kärlek föder kärlek.
Kommentera här: