PORTUGAL I MITT HJÄRTA
Vi landade runt sex på kvällen i går kväll. När vi kliver av planet möts vi av en klarblå himmel, sol och värme. Vilken kontrast tänker jag. Det var så mörkt, så kallt, så rått och blött när vi lämnade Sverige. På flygplatsen i Faro väntar Marcos pappa och sambo på oss med glada ansikten och kärleksfulla kramar. Vi hoppar in i bilen och kör i ca 30 min tills vi kommer till Galé.

Hemma i Galé kommer bestarna springandes mot oss och ger oss blöta hundpussar med viftande svansar. Cleo och Luca. Stooora vovvar. Och jag har funnit min stora kärlek i Cleo. Alltså jag älskar henne. Kommer aldrig vilja lämna henne sen när jag ska åka hem igen. Cleo har jag bara träffat en gång tidigare, den här gången får jag mer tid att lära känna henne bättre.. Och so far är hon världens goaste och underbaraste bjässe <3

Cleo

Sen väntar vi på Marcos gravida syster och pojkvän och när dom är här grillar vi och dricker vin. Det skrattas och skålas och jag älskar den familjära stämningen. De har mycket att prata om och jag försöker förstå så gott jag kan. Portugisiska är svårt men jag vill verkligen lära mig och är på god väg. Ofta kan jag förstå samtalsämnet och ibland kan jag svara på frågor. Jag tycker det vore häftigt att kunna prata språket flytande, om inte annat underlättar det ju i sociala sammanhang.

I morse vaknade vi till ett mulet Galé men temperaturen var behaglig. Vi åkte iväg till ett Café och åt frukost. Färskpressad apelsinjuice och gamla pensionerade gubbar med cigg i munnen och basker på huvudet, då vet jag att jag är här. Sen träffade vi några vänner och åkte vidare till stranden vilket ni kan se på den första bilden.

Jag ville bara äta en enda sak till lunch. Frango piri piri. Så vi äter på en av Marcos vänners restauranger. Solen har äntligen kommit fram och nu är det inte ett moln på himlen. Vi sitter ute och äter och jag måste ta av mig till linne för det börjar bli riktigt varmt i solen. Det är så skönt att känna solen värma. Maten är ljuvlig och snart spricker jag för jag är så mätt :)

Sen åker vi till Lourenço beach och bara njuter av solen och vågorna som slår mot stranden. Jag har så mycket tankar och känslor som jag skulle vilja dela med mig av men jag måste få tid att sortera allt i huvudet. En annan gång kanske.. Idag har varit en underbar dag full av känslor. Bra känslor. Och det är dessa jag vill dela med mig av. Vi avslutar kvällen med lite downhill. Vi tog cyklarna och cyklade 10min till havet och klipporna för att se solnedgången. Det finns riktigt bra slingor här för downhill och vi fick upp riktigt bra med fart. Det var värre på vägen hem dock.. Konditionen sattes på prov och betyget blev helt klart underkänt. 

Marco och en magisk vy.

Nu ska vi umgås lite med familjen. Vi kanske syns i morgon igen. Kärlek till er!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress