//

ÄR LEDSEN. FÖRLÅT MIG.

Work in progress..
 
Hoppsan, insåg just att det var ett tag sen jag skrev här. Om sanningen ska fram så har jag väl inte mått så bra. Jag är psykiskt instabil. Grattis till mig. Väntar fortfarande på att få hjälp men har snart väntat i ett år (!) sedan sist jag blev inlagd på psyket och därför börjar jag känna mig lite hjälplös nu förstår ni. Hörrni, det är så mycket ni inte vet om mig, jag har en mörk sida. Nästan kolsvart. Den sidan har följt med mig sedan barnsben men jag visar den sällan för er. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill att alla ska få ta del av den. Eller om det bara är bäst att
hålla det för sig själv. Men bland känns det som att jag vill berätta för allt och alla eftersom det kanske kan ge en förklaring åt varför jag är och beter mig så som jag gör i olika situationer. Varför jag är som jag är ibland. Jag är en komplicerad människa.
 
Nu var det några veckor sen jag ritade. Några småskisser har det väl blivit, mest för att jag inte orkat anstränga mig tillräckligt. Jag känner mig sådär vilsen igen, tycker inte alls att jag lyckas förmedla en specifik känsla via den konst jag skapar. Jag blir så frustrerad när det jag känner inombords inte kan komma ut likvärdigt på pappret. Jag vet ju att jag älskar att rita ansikten. Men det går inget bra. Jag har riktigt fastnat nu, jag får liksom inte till det. Och det är så svårt att förklara vad jag menar också. Hur jag än försöker släppa på alla krav så går det inte. Jag är för noggran, för petig, för kritisk.
 
Är ledsen över att det blev ett väldigt mörkt och negativt inlägg. Det var inte min avsikt när jag började skriva. Jag visste inte ens vad jag skulle skriva om, men det här är vad som kom ur. Förlåt mig.
Kommentarer:

Julia:

Skriven:

Testa att köpa en stor duk, häll upp massa olika färger, sätt på ögonbindel (som du bara ser lite genom) och måla med händerna. Hällst utomhus också! Har du cans använd dem med!
Inga krav och inga förväntningar.
Hoppas det blir bättre! //Julia


Churi Chan:

Skriven:

:( I really hope things will work out for you soon<3


Matilda:

Skriven:

Min viktigaste insikt hittills i livet är att acceptera att man har sina mörka episoder. Låta det vara så. Våga låta det vara så. Plötsligt en dag börjar solskenet sippra in genom små springor försiktigt igen. Ta hand om dig! <3


Mirano:

Skriven:

Det finns ingen anledning till att be om ursäkt för att man känner sig lite nere. Det är sånt som händer ibland, psykiskt instabil eller inte.
Jag har också såna här "perioder", då allting bara känns så himla hopplöst, det är hemskt. Allt jag kan göra är att vänta, och försöka tvinga fram positiva tankar, även om det ibland kan ses som en hopplös strid. Men får man ingen hjälp måste man ju försöka på egen hand, inte sant?
Jag hoppas i alla fall att du får den hjälp du behöver snart, det förtjänar du ju!


Mathilda:

Skriven:

Sandra, be inte om ursäkt till oss. Kommer det ut sådär så gör det. Då behövde det helt enkelt ut. Vi som följer dig vet att du är en människa. En varelse precis som vi andra. Som åker bergodalbana genom livet där det ena sekunden går upp för att i nästa störta tvärt neråt.

Jag tror du kommer må bra sen. Kanske inte imorgon eller om en vecka, men sen i framtiden.


Lovisa:

Skriven:

Heeeeelt underbar teckning! Älskar luggen, uttrycket hon har, särskilt ögonen (och så ögonfransarna såklart, de ger en lite spökig vibe!).
Var stark!


Saga:

Skriven:

Hoppas du hittar lugn, inspiration och ljus i livet <3


Felicia:

Skriven:

Jag tycker om dig så himla mycket. Jag har själv haft bekymmer med psykiska problem sedan barnsben, men sedan jag var ungefär tretton år (fyller 17 i år) har jag läst din blogg och blivit inspirerad och faktiskt lite gladare. Bara på grund utav dig alltså. Vill så gärna ge tillbaka allt hopp du har givit mig, ska tänka på dig när jag spelar piano. Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver. Kram tusen gånger om.


Anonym:

Skriven:

Ge inte upp bara. Jag har själv precis kommit ur en lååång mörk depression som jag inte ens trodde jag skulle klara mig ur. Jag såg inget slut. Det tog lång tid att bli bra igen men du ska veta att det går. Jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver. Det tog tid för mig oxå att få hjälp men jag tjatade och tjatade och tillslut förstod de hur akut det var. Kraaaaam!


ellen:

Skriven:

Det är okej. Vi är alla konstiga. Vi är alla ensamma. Det bästa vi kan göra är att fortsätta så gott det går och försöka göra något vackert av den här fula dyngan de kallar liv. Jag tänker inte säga att allt kommer att ordna sig. Det vore en lögn, och du förtjänar bättre än lögner. Däremot lovar jag att det kommer att komma bättre dagar, och det gör väl det hela värt det, har jag fått höra.
Puss. <3


POOS:

Skriven:

Ta inte detta fel, men jag tycker att det är skönt när andra människor mår dåligt. Inte för att jag önskar ens lite att någon annan gör det, men ibland får jag för mig att jag är helt ensam om min mörka sida.
Det är en lättnad över att jag inte är ensam med ett huvud fullt med kaos.
Jag är två personer i en typ. Inte borderline, men min värld är väldigt svart/vit. Jag är väldigt känslosam och tar saker fruktansvärt personligt.
Sen den där lilla rösten i huvudet som säger att man aldrig duger.
Jag är min största fiende helt enkelt.

Jäklar vad mycket babbel det vart!
Ville mest säga att du inte är ensam. Synd att du mår så dåligt, för du verkar vara en fantastisk människa!
Styrkekram <3


leila:

Skriven:

Jag hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver, inte bara professionell, utan även från nära och kära. Även om jag bara "känner dig" från din blogg, så tycker jag du är underbar! Styrkekram ♥♥♥


Sara Nygren [FOTO&VARDAG]:

Skriven:

Be inte om ursäkt! Vi tycker om alla dina sidor.
Man är ingen vän om man inte tar det goda med det onda.
Jag hoppas verkligen det löser sig för dig snart!!


jenny:

Skriven:

Din petighet gör så att dina bilder blir extra snygga!


Bara jag.:

Skriven:

Nej nej nej. Säg ine förlåt om d inte gjort något fel. Nej.

Även de minsta stjärnorna lyser i mörkret.

Ps.Hujeda vad jag älskar dendär teckningen!


ExklusivaMoi:

Skriven:

Den inre kaoset är knepigt! Den som gör att man tror att man är själv om det trots att man inte är det och man VET innerst inne att man inte är själv om att ha det så...

Spontant och första reaktionen som jag får och något som du absolut ska försöka bli av med är att inte få dåligt samvete och be om ursäkt till oss (lättare sagt än gjort) andra om varför du är som du är och varför bloggen blir som den blir...kanske talar jag inte enbart för mig utan även för andra nu: Det som gör att folk kommer till din blogg är inte enbart för beundrar din underbara förmåga att skapa något vackert med papper å penna, konst med andra ord, utan också den ärlighet om det mörka djupa...

Att försöka sätta ord på "det där" som på något sätt ska bli begripligt för andra att ens förstå det man har inom sig är ta-mej-fan inte enklaste uppgiften =O... för knappast vet man inte ens själv vad det är!! Smygande hägrande i närheten finns "den" och i sitt inre kan man känna "den" intimt men ska man börja klä "den" med ord då är "den" långt borta å attans svårfångad...

Du bidrar mycket men hur mycket vi säger/skriver att du gör det och vilken stor förebild du är för många, hjälper andra som känner sig ensamma mindre ensamma så måste DU själv kunna se det.. DU måste själv kunna ta åt dig det, DU måste själv förstå vilken klippa du är! När du gör det med själen utan något tvång utan ...JUST DET... harmoni med själen, jaa det är DÅ du kommer förstå vad vi andra har sett, menat och beundrat dig för <3 Den dagen kommer du nå!!

Take care, darkness soul =)


Diana:

Skriven:

åh, jag bara måste skriva till dig när jag läser detta.. det är fruktansvärt jobbigt att må dåligt, speciellt om man inte får hjälp för det. om du skulle vara intresserad skulle jag mer än gärna dela med mig av vad som hjälpte mig (förutom vård) när jag mådde dåligt. vad som gav mig en helt ny mening med mitt liv. om du vill veta mer så är det bara att maila :)

kram!


Annster:

Skriven:

Tungt att du känner så.
Hoppas verkligen att det ska bli bättre för dig.
Stor kram :)

Ps. Du är verkligen en grym konstnär :)


johanna:

Skriven:

kram!


melinda emilia ♥:

Skriven:

<3


sanna:

Skriven:

Det är mer än okej att inte alltid känna sig okej.
Samhället gör fel som aldrig accepterar icke-glatt beteende, stöter bort det. Be aldrig om ursäkt för din depression. Ha i åtanke dock, att det friska och lyckliga livet är väldigt mycket värt.

Emma Watson skrev ett bra inlägg om att må dåligt.

http://ewatson.devote.se/blogs/28384155/och-vi-faar-aldrig-aldrig-gloemma-dom-som-inte-orkade-mer.htm

Krya fina du


penny:

Skriven:

Ursäkta dig aldrig för vissa delar utav dig själv. Ingen människa är perfekt och jag tror ingen människa skulle vilja vara perfekt heller. Perfektion...ett sådant överskattat ord.

Vi alla har våra mörkare delar. Hey, jag har social fobi, tvångstankar, emotionell instabilitet och ett hemskt självskadebeteende. Jag skapar även konst, på ett annat sätt än dig dock. Genom dans mestadels men även genom absurda sminkningar. Istället för att hålla de separerade låter jag de gifta sig med varandra. Det som skapas utav detta giftermål är några av de bästa saker jag skapat. Andra...well, andra gånger fick jag bara ur mig smärtan. Vilket är minst lika viktigt.
Låt din konst hjälpa dig bearbeta skiten, försök låta smärtan ta över för en stund och håll i penseln. Se vad som kommer ut utav det, värdera det inte, acceptera bara det som finns på papperet och le. Oavsett hur det ser ut så är det äkta, oavsett om papperet levs sönder i ilska så har du skapat någonting ur det svarta. Ur din "mörka del".

Om du ska dela med dig eller inte? Det avgör endast du, ingen ska kunna pressa dig till någonting annat. Du är du och ingen måste egentligen veta varför du är som du är

hey här vart det långt. men oh well, du är värd alla vackra och positiva ord som finns i världen.


Alexandra :

Skriven:

Så tråkigt att du mår så, men jag hoppas att du kommer må bättre med tiden och få den hjälp du behöver! Säg inte förlåt för ditt mående. Du kan inte hjälpa hur du mår!


Beatrice j:

Skriven:

Förstår dig allt för väl i varenda ord du skriver, men du är grym ska du veta!! :)

Måste tipsa om min mammas blogg i hopp om att den kan hjälpa dig, eller hjälpa är väl fel ord. Men att mammas ord kanske vägleder dig på något sätt! :)

jezzicasresa.blogspot.se

Stoooor kram från lilla borlänge!

Kommentera här: