CAPO VATICANO, SEE YOU SOON!
 
Jag har mått lite bättre den senaste tiden. Har fått några glädjande besked och haft en hel del som ockuperat hjärnan från dumma tvångstankar. En av de sakerna som gör att jag känner ett extra lyckorus i kroppen är att jag och min syster äntligen bokat resa! Det blir Italien, närmare bestämt Capo Vaticano som ligger i södra Italien. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här paradiset, kolla bara på bilderna! Makalöst vackert. Idag är det 20 dagar kvar tills vi åker!
 
Någon av mina läsare som varit i Syditalien?
 
ÄR LEDSEN. FÖRLÅT MIG.
Work in progress..
 
Hoppsan, insåg just att det var ett tag sen jag skrev här. Om sanningen ska fram så har jag väl inte mått så bra. Jag är psykiskt instabil. Grattis till mig. Väntar fortfarande på att få hjälp men har snart väntat i ett år (!) sedan sist jag blev inlagd på psyket och därför börjar jag känna mig lite hjälplös nu förstår ni. Hörrni, det är så mycket ni inte vet om mig, jag har en mörk sida. Nästan kolsvart. Den sidan har följt med mig sedan barnsben men jag visar den sällan för er. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill att alla ska få ta del av den. Eller om det bara är bäst att
hålla det för sig själv. Men bland känns det som att jag vill berätta för allt och alla eftersom det kanske kan ge en förklaring åt varför jag är och beter mig så som jag gör i olika situationer. Varför jag är som jag är ibland. Jag är en komplicerad människa.
 
Nu var det några veckor sen jag ritade. Några småskisser har det väl blivit, mest för att jag inte orkat anstränga mig tillräckligt. Jag känner mig sådär vilsen igen, tycker inte alls att jag lyckas förmedla en specifik känsla via den konst jag skapar. Jag blir så frustrerad när det jag känner inombords inte kan komma ut likvärdigt på pappret. Jag vet ju att jag älskar att rita ansikten. Men det går inget bra. Jag har riktigt fastnat nu, jag får liksom inte till det. Och det är så svårt att förklara vad jag menar också. Hur jag än försöker släppa på alla krav så går det inte. Jag är för noggran, för petig, för kritisk.
 
Är ledsen över att det blev ett väldigt mörkt och negativt inlägg. Det var inte min avsikt när jag började skriva. Jag visste inte ens vad jag skulle skriva om, men det här är vad som kom ur. Förlåt mig.