//

UTAN KONTROLL

 
Jag vill bara tacka er alla för er fantastiskt vackra läsning ni gav mig till förra inlägget. Verkligen tack! Jag har läst varenda kommentar och sugit åt mig av det ni sagt. Det har känns så himla skönt att få skriva. Alltså få ur mig. Ventilera lite. Och jag är så himla tacksam för att ni faktiskt skriver några rader till mig, känner sådan enorm värmer från er. Vill faktiskt krama er allihopa. För jag känner mig nog lite ensam, lite liten. Och då är det så himla skönt att se att ni faktiskt bryr er. Det är så fint ♥
 
Efter att jag läst era fina kommentarer och försökt ta lärdom av det jag läst, satte jag mig ner och skissade lite på en uppdaterad version av en Kan Dee Doll. En enkel skiss där jag inte kom längre för tvångstankarnatankarna och osäkerheten tog över. Blockerade min förmåga att få fram något alls. Jaha, nu då? Vad ska jag göra nu då? Tänker jag när jag skissat upp ögon, näsa, mun och ansiktskonturer. Vågar inte gå längre. Vågar inte bli missnöjd. Har glömt hur den fysiska anatomin ser ut i ansiktet. Glömt hur man skuggar. Har ett osäkert grepp om pennan. Handen darrar. Kan inte dra ett streck utan kontroll.
 
Men jag kämpar vidare.
Kommentarer:

Saragunmarie:

Skriven:

Sjukt fint!


Rebecca Jäger:

Skriven:

Du kan kopiera bilden så att du får några testbilder att experimentara på så kan du rita utan att vara rädd att förstöra teckningen. När du hittat nåt som du vill jobba vidare med så kan du göra det på den riktiga :)


Diana Doss:

Skriven:

vad är det som är så farligt med att det inte blir perfekt? ingen av oss är perfekt, och det är ju så man lär sig när det gäller att rita :) du är så hård mot dig själv. en kompis bad mig att rita av ett fotografi av hennes och hennes farfar från när hon var liten. när jag var klar kunde jag konstatera att det såg inte alls ut som fotot, vissa likheter kunde man väl se, och enligt dem var det såklart näst intill identiskt. men när man har ritat en del ser man med andra ögon än folk som ritar streckgubbar. även om jag såg hur olikt det var så var jag ändå nöjd med själva teckningen i sig. jag kunde se vilka framsteg jag gjort i att skugga osv, så det spelade inte så stor roll att det inte var likt fotot för min kompis var supernöjd.
summan av kardemumman - sluta var så hård mot dig själv! du är duktig, du har talang och använd det för att du tycker det är så kul. tvångstankar gör ingenting roligt, bara tvärtom, det förstör allt som en gång varit roligt. så bort med alla tvång om att varenda teckning måste bli perfekt och att jorden går under om det inte blir det.

om du vill se teckningen jag gjorde så finns den här:

http://attborjalevaigen.blogg.se/2013/november/it-is-finished.html#comment

kram!!!


Tessan:

Skriven:

Finaste Sandra, det är ju det som är konst, som är så vackert, att ibland våga låta pennan vandra utan bestämt mål och önskan att nå perfektion. Med din talang blir allt vackert tillslut!!! Försök inte tvinga fram ett perfekt slutresultat, LEK - med färger, med strecken på pappret och låt bara pennan vandra fritt för att hitta inspiration och din väg till det underbara. Och glöm för bövelen inte att tro på dig själv, du är fantastisk!!
Kram


Sofia:

Skriven:

vad fint!


CJ:

Skriven:

Åh Sandra, du är alldeles för självkritisk (I know that feeling)! Önskar att du kunde se det jag ser. Den här skissen är magisk! Stor kram


Sandra:

Skriven:

Mitt råd är att bara köra. Skit i om det blir fult. Det är ju inte som att detta är din sista chans att rita/måla något, så se inte på den som om det vore så.

Du behöver ju inte visa den för någon och du behöver inte bevisa något för någon. Bortsett från att du behöver bevisa för dig själv att du vågar göra fel och att du liksom andra gör fel ibland, men att det aldrig är jordens undergång. Det är bara man själv som förstorar upp det.

Kör bara! Det ÄR inte så viktigt hur det blir!
Ett litet misstag är i slutändan knappt ett piss i rymden. Och det fina med med misstag är att de alltid lär en något.


Hanna:

Skriven:

Lite så blir det för mig när jag arbetar med mitt intresse. Jag älskar verkligen fotograferingen, men eftersom jag får betyg i det i skolan så blir det ofta ganska laddat med ångest nu.


jasmine:

Skriven:

vet exakt hur det känns.. hade inte heller tecknat ett skit på ett bra tag, papper efter papper gick från rent misslyckande till en ihop-skrynklad boll under mitt skrivbord :P Nu för tiden försöker jag att iallafall skissa något litet varje dag, vilket är ett sjukt bra tips om du har problem med att komma igång. Börja smått så kommer det att säkert smyga sig tillbaka, allt man kunnat förr (och mycket mer) alltså. Kämpa på och försök att inte tänka så mycket på resultatet av bilderna, gör det för din egna skull. Använd det som terapi, för att må lite bättre i själen och skit i allt annat så ska du snart se att de går snabbare än väntat. :)


Linnéa:

Skriven:

I konst finns inga rätt eller fel. Det kan bli mindre fint, men alla har olika smak och alla tycker olika saker är fina.
Jag kan också få den pressen ibland att jag måste måla en bra tavla. Men då brukar jag tänka att "Nej jag målar för att de är kul och gillar att prova nya ideér inte nåt annat". Och om jag verkligen inte har någon idé brukar jag måla de första jag tänker, vad de än är.

Det kan inte gå fel!


Julia:

Skriven:

Åh, förstår precis hur du känner! Men grejen är att du målar så otroligt snyggt! Låt oss säga att du börjar skugga och skuggningen inte ser ut som på en vanlig människa, så tycker jag inte det gör ett dugg, för de är redan så speciella! Dina "kan dee dolls" är så speciella, så fina och dom och du har inspirerat mig så otroligt mycket till min egen tecknarstil. Jag vet att jag inte vill rita vanliga ansikten som har perfekta proportioner osv. Jag ville det innan, men sen hittade jag dig och en annan kostnär och fick fram min egna stil. Jag fick upp ögonen för annat än det där perfekt avbildade! Så jag vet att även om jag troligtvis kommer ge mig på att rita perfekt avbildade porträtt någon gång i framtiden så behöver jag inte det nu, för jag har hittat min stil! Och det har jag bland annat dig att tacka för. Så tack så hemskt mycket!
Vet inte riktigt vart den här kommentaren slutade haha, men enyways tänk inte på att misslyckas. Ingen är perfekt! Kram!


marina:

Skriven:

Du måste våga bli missnöjd, man kan inte bli nöjd alla gånger. Då kan man se vad som blivit fel och rätta till det nästa gång. Så ta pennan och skissa upp fler än en teckning, för jag vet att du, precis som alla andra har en massa bra ideér i huvudet som annars inte kommer ut.


Hanna:

Skriven:

Jag vet exakt. Är på samma ställe. Kan bara inte ta upp penna/pensel. Vill så gärna men är helt låst. Vet inte vad man vill, hur man ska måla eller vilken typ av konst man vill skapa. Det tar emot att försöka pga rädslan att misslyckas. Oj sorry vad opeppigt;) men vafan jag vet ju också att det kommer fixa sig! du är en supertalang;) kram


Julia:

Skriven:

Jag vet att du laddade upp den här bilden för ett tag sen, men jag såg den nu när jag tänkte bläddra igenom ditt "teckningar och skisser" arkiv för att få lite inspiration. Kände mig bara tvungen att skriva hur otroligt vackert du ritar. Har alltid tyckt det, men kanske inte skrivit det tillräckligt mycket.
Satt en liten stund och bara tittade på bilden i detta inlägget. Så otroligt vacker säger jag bara. Det är så mycket känsla i den liksom, bara genom en skiss man nästan ser känslorna i tjejen.
Vet inte om jag är direkt begriplig, men det jag försöker säga är att du är en stor inspiration och jag tycker att din konst är så jäkla amazing! Glöm aldrig det!

Kommentera här: