JAG
jag undrar när den här bloggen ska börja handla om din konst igen, istället för ditt jävligt irriterande låga självförtroende och reklam för din shop. lets face it du är inte lika intressant som dina verk. det var dem som fick mig att läsa bloggen, men nu tröttnar jag. Förlåt om det låter elakt, men du måste få höra dina läsares åsikter! ( du behöver ej posta denna kommentar, den är ett meddelande till dig)
Fast du är fin som du är!
jag skulle inte heller ha nåt emot att se ut så där :)
ja, tänk det. men nu är du du.
Hade du varit lyckligare eller vad är anledningen?
VICKY: Det låter faktiskt lite elakt.. Din kommentar gjorde mig lite ledsen. Om jag ska vara uppriktig. Men jag förstår vad du menar. Fast lyser mitt låga självförtroende igenom så mycket? Ajdå. Får jobba ännu hårdare med det då.. Kanske inte skulle ha tackat ja till Vecko Revyn repotaget? Tänkte bara på att det kanske kunde visa andra att de inte är ensamma, om de skulle känna likadant.
När det gäller konsten har jag många gånger berättat för mina läsare att jag inte kan skapa om jag inte känner mig inspirerad. Jag känner mig väldigt stressad nu, därför får inspirationen och lusten lida.
Och när det kommer till min webshop så är det något jag vill blogga om likväl som det är något som den här bloggen ska handla om. Min konst, mina teckningar, mina målningar, min inspiration samt min webshop är det du får läsa om här. Om du helst vill läsa om min konst så får du förbise alla andra inlägg, när ett konstinlägg väl dyker upp.
Kram!
Fin bild! Fast själv hade jag inte viljat se ut sådär. Är vacker som jag är. (eller tja, hudfärgen hade jag väl inte tackat nej till kanske.)
ANONYM: Jo fast jag vet inte riktigt om jag syftade enbart på hennes utseende. Utan mer på utstyrseln och dess harmoni som det utstrålade. Hela bilden utstrålar verkligen harmoni för mig.
Helt klart en fotoidé..
Hejsan, hoppas allt är bra med dig! Jag har legat sjuk i nästan två veckor, ber så hemskt mycket om uräskt då jag inte presenterat mig för dig eller sagt något om mitt tänk om vårat eventuella samarbete!
Är du fortfarande intresserad? ÄR hemskt ledsen!!
kram
Tror det kan vara svårt att "plocka ut" vissa delar av egenskaper, beteende, sätt att "vara" och agera och sätta det i ett annat sammanhang, oavsett om en människa är konstnär eller har ett annat kreativt yrke (eller är amatörutövande, som jag). Vi människor, vill jag påstå är komplexa. Det märkligaste är, att de flesta riktigt "stora" kostnärer genom tiderna ofta har präglats av både taskigt självförtroende, till visst mått utövar exhibitionism, har olika psykiska problem/sjukdomar. Många skådisar eller folk som exponerar/låter sig exponeras, i både professionella sammanhang såväl som privata (ofta ofrivilligt), i tidningar, massmedia eller via nätet har många gånger en stor begåvning i det dom sysslar med som konstnärer men, ibland kan jag tycka att väldigt många av dessa "berömda" och framstående folks har bristande självbild eller självförtroende, ofta är egocentriska men, ack så begåvade iaf. Min personliga åsikt är: Vi är alla olika, låt oss så få vara det, accepterara, tolerera och fram för allt respektera varandra och varandras "egenheter" likväl som man gör det med sig själv. Huvudsaken är att människan ständigt försöker att "arbeta med sig själv" och för att ibland "slipa ner" mindre bra egenskaper och för att medvetandegöra dessa till förändring i ett positivare ljus i ens omgivning.
Ibland tror jag också att väldigt mycket inspiration föds, i en konstnärs, "taskiga självförtroende", i ens sätt att kanske inte känna sig bekväm i olika situationer, i grubblerier, i förhållande till sig själv, sin omgivning och delaktighet i universum och i världen samt i sin egen "värld"....PUNKT
MAILIN (L): ?
